Ledare 3 maj. Den har kallats den främsta jämställdhetsreformen. Den över 40 år gamla föräldraförsäkringen, är den främsta förklaringen till att kvinnor kunnat träda in i arbetslivet och skaffa sig en egen försörjning. Tillsammans med sambeskattningens avskaffande har det varit en av de viktigaste reformerna för kvinnors självständighet.
Trots att svenska kvinnor deltar på arbetsmarknaden i högre utsträckning än i andra länder, saknas de i samhällets absoluta toppositioner, framförallt i det privata näringslivet. Det är något som forskaren Nima Sanandaji undersöker i den nyutgivna boken ”The Nordic Gender Equality Paradox”. En av förklaringarna menar han är att svenska kvinnor är borta för länge från arbetsmarknaden i samband med att de blir föräldrar.
Det blir även tydligt i statistiken. Kvinnor tar ut omkring 75 procent av föräldraförsäkringen, vilket i snitt är drygt 15 månader per barn.
Det är en lång tid att vara borta från arbetsmarknaden. Föreställningen om kvinnors frånvaro från arbetsmarknaden påverkar alla kvinnor i barnafödande ålder, oavsett om de tänkt skaffa barn eller inte. Den generösa och flexibla föräldraförsäkringen har på så sätt gått från att vara lösningen på jämställdheten till att bli en del av problemet.
Kvinnor arbetar dessutom i hög utsträckning deltid under småbarnsåren.
Enligt Statistiska Centralbyrån har endast 31 procent av barnen mellan 0 och 5 år en heltidsarbetande mamma. Siffran ökar sakta i takt med att barnet blir äldre. Pappornas arbetstid förändras inte alls i samma utsträckning. Traditionella könsrollen upprätthålls och männen drar ifrån i karriären.
Den politiska debatten om föräldraförsäkringen har fastnat i en fördelningsdiskussion. Från vänsterhåll höjs röster om kvotering och att tvinga föräldrar att dela lika på uttaget. Högerdebattörer pratar om föräldrars rätt att välja och motsätter sig att staten ska lägga sig i familjeangelägenheter. Sällan diskuteras vad som ska delas på.
Kvinnors frånvaro från arbetsmarknaden straffar sig hela arbetslivet genom en sämre karriärutveckling och dyster läsning i pensionskuvertet.
Det är dags att bli medveten om att den här utvecklingen subventioneras av staten.
Utöver den negativa effekten på kvinnors dåliga förankring på arbetsmarknaden måste vi även diskutera vad det finns för samhällsekonomiska effekter av att kvinnor inte deltar i arbetslivet.
Förutom föräldraförsäkring betalar staten barnomsorg och lägger stora resurser på en förskola med fastställd läroplan. Kanske behöver vi tydligare diskutera hur mycket ett barn får kosta?
Regeringen har signalerat att den vill ta bort jämställdhetsbonusen och har tillsammans med Liberalerna och Vänsterpartiet samtidigt röstat igenom en tredje öronmärkt pappamånad. Det är ytterst små förändringar i en försäkring som måste reformeras i grunden.
