“Den svenska radikalnationalistiska miljön kan inte separeras, utan måste ses som ett spektrum. De delar det giftiga narrativet och flyttar fram gränserna för vad som är acceptabelt att uttrycka. Budskapen riskerar att avhumanisera människor och sänka trösklarna för att ta till våld", säger Magnus Ranstorp till SvD (25/8). Han är en av redaktörerna för den nya rapporten “Från Nordiska motståndsrörelsen till alternativhögern – En studie om den svenska radikalnationalistiska miljön” som skrivits på uppdrag av Center för Våldsbejakande Extremism (25/8).
Till våldsbejakande högerextremism räknas rasism, främlingsfientlighet, politikerförakt, aversion mot det så kallade etablissemanget och HBTQ-rörelsen. Även ett motstånd mot kvinnors rätt att välja bort att bilda familj ingår i föreställningsbilden, eftersom man uppfattar att lägre födelsetal ger negativa konsekvenser för den föreställda “rasens” överlevnad.
Högerextremism har varit del av det svenska samhället länge och de senaste åren har de våldsbejakande extremistmiljöerna växt i Sverige, enligt rapporten. Samtidigt har de ändrat form. Säkerhetspolisen har bidragit med ett kapitel där de beskriver hur den tidigare rätt så tydliga gränsen mellan våldsbejakande högerextremism och den extremism som enbart delar ideologisk ståndpunkt har blivit allt mer diffus.
Dessutom menar Säpo att antalet sympatisörer strax utanför den våldsbejakande högerextrema miljön har ökat. En stor rekryteringsbas – som delar världssyn och ideologisk grund – finns alltså inom räckhåll för de våldsbejakande extremisterna. Genom indirekta uppmaningar att “göra något”, ofta i form av skämt och andra strategier som inte förefaller våldsbejakande – men som syftar till att leda till våldsbrott – försöker man knyta fler människor till den våldsbejakande miljön. “Budskapen paketeras på ett sätt som ligger i gränslandet mellan allvar och skämt. Men samtidigt leder det allt grövre språkbruket till en avhumanisering som riskerar leda till att enskilda individer genomför sådana våldsdåd”, skriver Säpo.
I rapporten beskrivs alternativhögerns inneboende amorfa struktur som dess styrka. Rörelsen blir anpassningsbar och “betydelsen av sociala medier kan inte nog understrykas när det gäller våldsbejakande extremism och ideologiskt motiverad brottslighet”, skriver Säpo, eftersom det i första hand är där gemenskap bildas. Att kedjan in i våldsbejakande extremism är en successiv väg genom sociala medier och nätverk innebär också att det finns många tillfällen att knyta till sig nya personer.
Samtidigt är samma struktur även extremismens svaghet. Avsaknaden av tydlig hierarki gör rörelsen känslig för förändring. Och eftersom strategin är att successivt förflytta dem som redan delar ens åsikter i en allt mer extrem riktning, finns möjlighet för andra att successivt påverka dessa människor åt andra hållet. Och då den radikalnationalistiska miljön verkar för att radikalisera samhällsdebatten och flytta gränserna för vad som är acceptabelt att uttrycka, blir det allas vårt ansvar att verka för det motsatta.
LÄS MER:Särskilt hög grad av vit makt-aktivism i Uddevalla
LÄS MER:Detta är Nordiska motståndsrörelsen
LÄS MER:Uddevalla pekas ut som starkt nazistfäste
