Dieseltraktorer behövs fortfarande utanför städerna.
Dieseltraktorer behövs fortfarande utanför städerna. Bild: Stina Stjernkvist/TT

Hanna Marie Björklund: Folk får inte bli ruinerade av att bo på landsbygden

Det inte kan vara en grupp medborgare som drabbas oproportionerligt hårt av klimatomställningsprocessen.

ANNONS

Under partiledardebatten i Agenda under söndagen (SVT 10/10) var ett av de ämnen som debatterades klimatfrågan, ett nära nog obligatoriskt ämne i dagens politiska landskap. Två intressanta iakttagelser kunde göras: dels att Miljöpartiet klarar sig förvånansvärt dåligt, dels att två av de partier som kom in i diskussionen sist, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, hade några av de mer intressanta förslagen.

Frågan om klimatomställningen är numera en central del av i princip alla västländers politiska diskussioner, men det är något som hänt relativt nyligen. Tidigare sågs miljöfrågor som avgränsade, för de redan insatta, ett särintresse. Men insikten om hur central klimatomställningen kommer vara i vår vardag och hur viktig den är har sjunkit in, och i takt med det mer har debatten blivit bredare. Att debattera "hållbara transporter" ansågs vara smalt, tills bensinen för den helt vanliga bilåkande medborgaren började närma sig 20 kronor litern.

ANNONS

Miljöpartiet kommer från en aktivistisk bakgrund och har därför en aktivistisk syn på miljö. Grundidén är att mänskligheten drastiskt måste ställa om och avstå delar av den utveckling vi gjort de senaste hundra åren för att rädda klimatet. Oavsett vad man tycker om sanningshalten i denna problemformulering så är den svår att sälja till den breda massan.

När klimatfrågan blivit folklig måste också de politiska svaren ha legitimitet hos medborgarna, och att bara be vanligt folk ta notan för dyrare drivmedel, dyrare energiproduktion och mindre resursanvändande kommer att vara impopulärt. MP har därmed delvis segrat ihjäl sig i klimatfrågan. Man har fått alla andra att förstå hur viktig den faktiskt är, men deras lösningar är inte särskilt populära.

När istället V och SD börjat ge sig in i klimatdiskussionen på allvar så applicerar de samma populistiska angreppssätt på den frågan som på andra: mer åt alla, och någon annan ska betala.

Ur en liberal synvinkel är det inte ett särskilt bra svar, vi tror sällan tror på någon magisk universallösning. Vare sig stoppad invandring eller rejält höjda skatter för "de rika" kommer ge oss oändligt mycket mer resurser i statsbudgeten att använda till klimat eller välfärd. Men trots det så finns det något att lära av angreppssättet. Det SD och V försöker göra är att rikta fokus mot att staten och politiken kanske behöver kliva in och ta en del av kostnaderna för klimatomställningens påverkan på människors liv. Att det kanske är politikens uppdrag att exempelvis se till att människor kan bo kvar utanför storstäderna och ta bilen till affären eller jobbet utan att bli ruinerade. En statlig fond för klimatomställning som privatpersoner och företag kan få utbetalningar ur är ett exempel på lösning som har diskuterats.

ANNONS

Sverige måste sänka sina utsläpp, men det behöver göras på ett sätt som har acceptans hos medborgarna. Vi har redan sett exempel från andra länder där nya miljöregleringar och skatter orsakar protester och social oro. Vi kommer alla behöva ställa om, men SD och V har rätt i att det inte kan vara en grupp medborgare som drabbas oproportionerligt hårt av den processen. Morgondagens klimatpolitik behöver bred legitimitet, och det är en uppgift som alla partier behöver ta på stort allvar.

Hanna Marie Björklund
Liberala Nyhetsbyrån
Hanna Marie Björklund
ANNONS