Det blev en kort tid i frihet för den 16-åring som avvek från Sis-hemmet Ljungbacken på måndagskvällen. Redan på tisdagsmorgonen kunde polisen hitta 16-åringen i Trollhättan, tillsammans med en 17-åring som nu är misstänkt för främjande av flykt samt grovt vapenbrott.
Statens institutionsstyrelse har 21 särskilda ungdomshem med 700 platser. Sju av dessa ungdomshem har den högsta säkerhetsnivån med 75 platser. Där placeras de som dömts till sluten ungdomsvård. 16-åringen var placerad på Ljungbacken enligt Lagen om vård av unga. Ungdomen var alltså inte dömd till ett frihetsberövande straff, men har omhändertagits mot sin vilja för vård och behandling.
Det är dock lite så och så med motivationen till behandlingen. Under förra året skedde 436 avvikelser från LVU-hem. Det är mer än avvikelse per dag. Det är också fler än hälften av det totala antalet platser.
Avvikelserna är ett tydligt tecken på att Sis-boendena inte är anpassade för den nya typ av sociala problem och grova brottslighet som sprider sig ned allt längre i åldrarna. Ungdomar som har omhändertagits enligt LVU eller är dömda till sluten ungdomsvård har blivit det för att samhället har gjort bedömningen att de är en fara för sig själva och andra. Då måste också samhället ha resurserna för att hålla ungdomarna frihetsberövade. Det är uppenbart att resurserna och anläggningarna inte är tillräckliga idag.
Detta är också Sis smärtsamt medvetna om. Det är ju deras personal som hotas och som blir utsatta när fritagningar äger rum. Säkerhetsdirektör Christer Johansson konstaterar att myndigheten ”har mycket på vår lista och säkerheten behöver byggas inom organisationen”. Det är en process som kommer att ta flera år och Johansson menar också att ”säkerhetsfrågorna har inte varit i det fokus så som det behövts”.
I SVT:s rapport (12 oktober) visar generaldirektör Elisabeth Hållmark Åbjörnsson upp var ett nytt stängsel ska sättas upp utanför ungdomshemmet Tysslinge i Södertälje. Högre stängsel och fler kameror behövs. Men Sis har också andra problem. De intagna har rätt till elektroniska kommunikationshjälpmedel. SVT:s granskning visar att surfplattor har använts för att kommunicera med personer som har genomfört fritagningar. Generaldirektören konstaterar att ”detta är en utmaning för myndigheten”, även om det går att beslagta utrustning om man har en misstanke om fritagningsförsök.
Att säkerheten behöver höjas är uppenbart. Stängsel och kameror förhindrar rymningar, men ger också en tydlig avskräckande signal om att fritagningsförsök inte kommer att lyckas. Idag är tyvärr tillståndet sådant att fritagningsförsök har stora möjligheter att lyckas. Det är illa för personalen, illa för ungdomarna och det är illa för samhället.
Dessa ungdomar saknar milt uttryckt vägledning i livet. Friheten är något som dessa ungdomar har svårt att hantera. Att vara placerad på ungdomshem är det bästa alternativet som samhället kan erbjuda. En LVU-placering kan inte ses som något självvalt, som man kan be några kompisar att befria en ifrån när det passar. Därför är Statens institutionsstyrelses arbete med att höja säkerheten angeläget och för detta måste myndigheten få de resurser som krävs. I slutändan är detta regeringens ansvar.
