Ett tiotal personer, fler än så är de inte som står för kriminalitet och vandalism på Badhusberget i Lysekil. Det konstaterar den avgående vd:n för Lysekilsbostäder, Göran Enqvist, i Bohusläningens reportage i lördags.
Området tillhör de många miljonprogramsområden som byggdes i Sverige under 1960- och 1970-talen. De senaste åren har det varit många rubriker om våldsdåd och vandalism i området. Men verkligheten är sällan svart eller vit. Ayman Alhasan, vars bil blev nedbränd, vill nu flytta från området. ”Här vill jag bo tills jag dör”, säger en annan boende, Kerstin Johansson, till Bohusläningen.
Det är alltså en mycket liten del av de boende på Badhusberget som är kriminella. Majoriteten lider dock stor skada av deras framfart.
Många samhällen har erfarenheter av problem av dessa slag. Forskaren Christer Ahlman påpekade på debattplats i Bohusläningen (1 juni) att det finns ganska mycket samhällsvetenskaplig forskning om kriminella unga män och kriminella gäng – men den utnyttjas inte. Samma tes drev även psykiatern Sten Levander i Svenska Dagbladet (4 juni).
Under förbudstiden i Chicago för 90 år sedan tog kriminella över nedgångna bostadsområden och försvarade sina revir mot polisen. Detta studerades redan då av amerikanska sociologer och under hela 1900-talet har denna sorts kriminalitet studerats i samhällsvetenskaplig, psykologisk och medicinsk forskning.
Levander fokuserar på att de ”högkriminella” mycket ofta har neuropsykiatriska störningar som borde uppmärksammas och behandlas tidigt. På 1950-talet hade Sverige omkring 5000 ungdomar inlåsta på institutionsvård. För de som begår brott tidigt förespråkar han frihetsberövande åtgärder mycket tidigt i brottskarriären.
De högkriminella lockar ”soldater i den antisociala gerillaverksamhet” som pågår. Det finns gott om ungdomar i bostadsområdena som söker spänning och en gängtillhörighet och de lockas att gå de kriminellas ärenden. Lösningen är att ta bort de högkriminella från gatorna och se till att det finns sociala åtgärder som gör att ungdomar kan se en annan framtid än som heltidskriminell, menar Levander.
Levanders tankar återfinns också i USA:s justitiedepartements rekommendationer om hur samhällen ska agera mot gängrelaterad brottslighet. De mest ledande och inflytelserika kriminella måste tas bort från området. Men det är lika viktigt att ge resurser för ett gott föräldraskap och bra skolor i områdena. Det är ett arbete som ska börja redan med mödra- och barnhälsovården.
I en läsvärd artikel i Forskning och Framsteg från förra året om gängkriminalitet berättar kommissarie Anders Göranzon om arbetet mot tungt kriminella i Stockholmsområdet: ”Många av dem har faktiskt inte blivit lagförda i den omfattning de borde ha blivit – men det blir de nu. Och det blir en chock för många av dem.”
Göran Enqvist berättar att man nu ”försöker jaga ut gänget” från Badhusberget. Formuleringen kanske är en aning drastisk, men inte desto mindre är detta nödvändigt för att de boende ska kunna leva i trygghet. Ingen ska behöva leva i rädsla för att ens bil ska brännas upp under natten.
