Göteborgs hamn är viktig för hela Sverige

Om man vill sammanfatta den svenska exporten i en bild är nog vyn över Göteborgs hamn mest lämpad. 30 procent av vår utrikeshandel går genom dess inlopp. Åtminstone än så länge. Hoten mot hamnen, och därmed indirekt mot hela det svenska näringslivet, är flera.

Konflikten mellan arbetsgivaren APM Terminals och avdelningen Hamnfyran, en del av Hamnarbetarförbundet, påverkar hela Sverige. Även om inga stridsåtgärder för tillfället pågår har den långdragna oenigheten och osäkerheten lett till att containervolymerna rasat med 22 procent under 2017. Den 1 december kom beskedet att rederiet ACL lägger ner sin fraktlinje mellan Göteborg och USA, delvis på grund av konflikten.

USA står för 10 procent av den svenska exporten. Nu väntar längre ledtider och dyrare transporter för de som vill köpa det svenska stålet, den småländska skogen och de västgötska bilarna.

Att en liten fackförening kan hålla stora delar av Sveriges utrikeshandel som gisslan är märkligt, men ytterst är det en konsekvens av den svenska modellen. Eftersom Hamnarbetarförbundet inte är en del av LO är de inte bundna av det kollektivavtal som finns mellan Sveriges Hamnar och Transport, och anser sig därför ha rätt att ta till stridsåtgärder som strejk och övertidsblockader. Trots att medlarnas förslag innebar att förbundet fick igenom samtliga krav vägrade de att teckna avtal.

Konsekvensen hittills – förutom förlorade kunder för hamnen – är 140 uppsagda personer. Svenska Dagbladet rapporterade också i november att koldioxidutsläppen ökat med uppskattningsvis 124 ton per dag eftersom företag istället lastar av sitt gods i Rotterdam, Hamburg och Bremerhaven och kör det vidare till Sverige på lastbilar.

Regeringen meddelade i juni att de vill se över möjligheten till stridsåtgärder när det redan finns ett kollektivavtal. Den goda nyheten grusades dock av att utredningen ska presenteras först i maj 2018. Det innebär att ny lagstiftning förmodligen kommer på plats först 2019. Under tiden blöder den svenska exporten.

Men Göteborgs hamn hotas inte bara av stridbara fackföreningar, utan också på längre sikt av dålig planering. Företrädare för hamnen har länge påpekat att farleden inte är djup nog och att kajerna inte är anpassade för att ta emot de största fartygen. Fördjupning och ombyggnad brådskar, men när Trafikverket i augusti presenterade sitt förslag till nationell plan för transportsystemet 2018-2029 saknas helt satsningar på Göteborgs hamn.

Det är märkligt. Visst finns det många infrastrukturprojekt som är angelägna, men det finns inga platser som Sveriges tillväxt är lika beroende av som denna.

Göteborgs hamn behöver prioriteras, både som arbetsrättslig fråga och ur infrastrukturellt perspektiv. Det är ingen lokal eller ens regional fråga, utan ett nationellt intresse. Regeringen verkar tycka att det kan vänta till efter valet. Hur många fartyg hinner lämna hamnen innan dess?

Liberala Nyhetsbyrån

Joakim Broman

joakim.broman@lnb.se