Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Överskott. Finansminister Magdalena Andersson (S) vill avskaffa överskottsmålet, som infördes efter 1990-talskrisen. Bild: Claudio Bresciani/TT

Ge inte Magdalena Andersson en enkel utväg

Joakim Broman: Det är inte alltid solklart vad som utgör “sunda investeringar.”

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Slopa överskottsmålet. Finansminister Magdalena Anderssons (S) förslag (SvD 4/11) är inte nytt. 2015 gjorde hon samma utspel, vilket slutade med en utredning och en bred överenskommelse som sänkte målet. Istället för ett överskott på en procent av BNP över en konjunkturcykel krävs numera bara en tredjedels procent.

I praktiken innebär överskottsmålet att Sverige betalar av på statsskulden. Idag ligger den så kallade Maastrischtskulden – den offentliga bruttoskulden – på knappt 40 procent av BNP, att jämföra med nästan 70 procent efter 1990-talskrisen, då det finanspolitiska ramverket med överskottsmål och utgiftstak infördes.

Det är förstås bra. Men finansministern har rätt i att det inte finns några direkta anledningar att fortsätta göra avbetalningar. Statsskulden utgör idag ingen risk för svensk ekonomi.

Med dagens låga räntor är det extremt billigt för staten att låna. Så länge pengarna används till sunda investeringar finns det goda argument för att istället öka statsskulden. Som Andreas Wallström, då analytiker på Nordea, nu prognoschef på Swedbank, skrev i en debattartikel förra året (Di 22/2 -18) skulle en ökning av statsskulden med 20 procentenheter innebära 900 miljarder kronor. Med ett sådant reformutrymme skulle en mängd skadliga skatter kunna tas bort eller sänkas. Investeringar i vägar, järnvägar, elnät och VA-anläggningar skulle kunna göras.

Problemet är förstås att pengarna lika gärna skulle kunna användas till löpande utgifter som inte betalar av sig i framtiden. Det är inte alltid solklart vad som utgör “sunda investeringar.” Och det är kanske i ljuset av det som man ska förstå både innehållet och tajmingen i Magdalena Anderssons utspel. Efter höstens budgetprocess tyder allt mer på att notan för januariöverenskommelsen kommer att bli högre än många hade trott. Redan “dyra” punkter i programmet kan utökas i förhandlingarna, och kompletteras dessutom av helt nya utgifter: Liberalerna krävde exempelvis tillskott till kriminalvården som inte fanns med i 73-punktsprogrammet. Samtidigt har de få punkter Socialdemokraterna stridit för, som familjeveckan, inte ens börjat genomföras.

Risken är helt enkelt att Magdalena Andersson snart får slut på pengar. Ett avskaffat överskottsmål skulle i det sammanhanget vara en bekväm lösning. Det bör de borgerliga partierna inte gå med på. En översyn av målet är ändå planerad till 2024. Till dess kan finansministern gott få hålla i pengarna.

Länkar:

Andersson

Wallström:

Siffror för statsskulden:

Utredning 2016: