Under pandemikrisen har frågorna om asyl- och migrationspolitik på EU-nivå gått i stå. I tisdags var det första gången på mycket länge som ett ministermöte ägde rum där migrationsfrågorna skulle diskuteras. Även om EU:s regeringar och ministrar inte har diskuterat ämne på länge, har EU-kommissionären Ylva Johansson varit desto flitigare. Under hösten återlanserade hon kommissionens arbete med att få till stånd en gemensam asylpolitik, den så kallade migrationspakten. Häromveckan presenterade hon en ambitiös plan för att få Schengenområdet att fungera igen, utan interna nationella gränskontroller.
Inrikesminister Mikael Damberg uttalade till TT att ”det absolut viktigaste är att det blir en mer jämn fördelning” av asylsökande mellan EU:s länder. Men hittills har det varit en stötesten där länder som Polen och Ungern hårdnackat har sagt nej till tvingande mekanismer.
För några veckor sedan fick den danska socialdemokratiska regeringen igenom ett beslut i Folketinget att bygga upp ett helt nytt asylsystem för Danmark. Landet ska inte processa ansökningar i Danmark eller låta asylsökande uppehålla sig i landet. De skulle transporteras till anläggningar i andra länder utanför EU. Men hittills har inte Danmark lyckas förverkliga planerna eller teckna ett kontrakt med något annat land. EU-kommissionens talesman Adalbert Jahnz avfärdade Danmarks planer fullständigt. ”Det är inte möjligt under gällande EU-regelverk”, konstaterade han. (Politico Europe 4 juni). Danmarks lösning ”dominerar inte i den europeiska diskussionen” sade Mikael Damberg diplomatiskt.
LÄS MER:Det vet vi om Danmarks nya asylsystem
LÄS MER:EU-kommissionen kritisk mot danska asylplaner
Det är fokuset på en paketlösning som har gjort att det har blivit svårt att få med sig alla EU:s länder, rapporterar Politico (8 juni). Det finns en mängd olika förslag som kan genomföras, en bit i taget. Ett förslag som diskuteras är att låta EU:s asylmyndighet European Asylum Support Office (EASO) få utökade uppgifter att screena asylsökande vid ankomsten. Länder som Grekland och Italien fruktar att ökad effektivitet som gör att man identifierar fler uppenbart grundlösa ansökningar, innebär ännu fler personer som måste avvisas, vilket kostar mycket pengar.
Ett annat förslag är att utöka Eurodac-registret som idag innehåller asylsökandes fingeravtryck till att också innehålla biometriska data. Då skulle det bli i praktiken omöjligt att uppträda med olika identiteter i olika EU-länder. Men de sydeuropeiska länderna blockerar enskilda beslut eftersom de hittills föredragit en sammanhållen paketlösning med obligatorisk omfördelning av något slag. Nu finns dock en chans till förändring. Italien har fått en ny premiärminister i form av Mario Draghi, före detta chef för EU:s centralbank, känd för sin pragmatism och förmåga att sy ihop politiska lösningar.
Just pragmatism och europeiskt samarbete är vad som behövs för att lösa upp de stora migrationspolitiska knutarna. Ingen kan bli vinnare, men ingen får heller förlora helt. Både migrationspakten och den nya Schengen-strategin innehåller väldigt mycket bra och realistisk politik, vilket man inte kan säga om Danmarks planer. Det vore bra för Sverige och bra för Europa om EU-kommissionens förslag blev verklighet.
En hörnsten i både migrationsförslaget och Schengenstrategin är värnandet av EU:s yttre gräns. För att kunna ha öppna gränsern inom EU, måste alla länder lita på att de yttre gränserna kontrolleras noga och att de som uppehåller sig inom EU-området gör det legalt.
Det är inte omöjligt att på ett rättssäkert sätt kontrollera EU:s gränser och samtidigt värna asylrätten. Snarare är det fråga om resurser, kunskap, logistik, teknik och samarbete. Många som söker sig över Medelhavet vill ha en försörjning, men flyr egentligen inte krig eller förtryck, vilket inte ger dem rätt till asyl. Detta skulle kunna avgöras ganska snabbt i en majoritet av fallen vid EU:s yttre gräns. Problemet är att få arbetet att komma igång och det är inte lätt.
EU:s gränsmyndighet Frontex fick nyligen svidande kritik från EU:s revisorer. Frontex arbete mot olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet är inte ”tillräckligt ändamålsenligt”. Med andra ord: myndigheten misslyckas med sitt uppdrag. Men i rapporten kan man också läsa att ett stort problem är att Frontex måste samarbeta med många EU-länder som har olika datorsystem och olika rutiner som gör att informationsutbytet inte fungerar som det är tänkt. Allt är alltså inte bara EU:s fel.
Informationsutbyte är mycket viktigt i kommissionens Schengenstrategi. Arbetet mot smuggling, människohandel, terrorism med mera kräver inresekontroller och utbyte av information mellan ländernas polis, tullmyndigheter med mera. Väldiga register kommer att byggas upp som måste användas i enlighet med EU:s dataskyddsregler.
Arbetet kräver mycket resurser, men det finns mycket att vinna. Under pandemin har det visat sig att inre gränskontroller har drabbat företag och privatpersoner mycket hårt. Under normala förhållanden har 3,5 miljoner EU-medborgare korsat en Schengengräns – varje dag. Kommissionen räknar med att den samhällsekonomiska förlusten om Schengensamarbetet slopas helt är mellan 50 och 130 miljarder kronor årligen.
– Vi har inte råd att ha en massa poliser vid våra interna gränser som bara kontrollerar id-handlingar, när de verkligen behövs på andra ställen för att bättre skydda våra medborgare, säger Ylva Johansson till TT (2 juni).
Friheten att röra sig fritt inom EU:s gränser är en oerhörd framgång och inte en lyxvara vi kan unna oss när allt är frid och fröjd och ingen pandemi eller migrationskris råder. Det är en fundamental frihet och är för miljontals människor också en nödvändighet. EU måste klara både att lösa migrationspolitiken och återställa Schengensamarbetet så att medborgarna kan få tillbaka den frihet de har rätt till och behöver.
EU och Schengensamarbetet
Schengensamarbetet samlar 22 av 27 EU-länder samt även Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein och innebär bland annat att medborgarna kan resa fritt, utan gränskontroller.
I en ny strategi manar EU-kommissionen nu EU-länderna att även acceptera Kroatien, Bulgarien och Rumänien som fullvärdiga medlemmar.
Andra åtgärder som föreslås nu eller utlovas till senare är uppdaterade regler för införande av tillfälliga inre kontroller, en krisplan för nya pandemilägen och utökat utbyte av passagerarinformation för flygningar inom EU. Parallellt syftar även många av åtgärderna i EU:s föreslagna nya asyl- och migrationspakt från i höstas till att stärka Schengenzonen. (TT)
