Betongfeeling. Arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken behöver ändras.
Betongfeeling. Arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken behöver ändras.

Höghus, låghus och dåraktig politik

”Nödvändiga liberaliseringar på både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden lyser med sin frånvaro”

ANNONS
|

Nästan varje medelstor och större stad i Sverige har så kallade miljonprogramsområden som präglas av att det bor en hög andel invandrare där och att arbetslösheten också är hög. Fattigdom och sociala problem koncentreras geografiskt till dessa områden och de yttrar sig i utslagning av elever ur skolan och hög förekomst av kriminalitet.

Detta är väl känt och ingen nyhet. På 80-talet sjöng Joakim Thåström ”ungarnas skrik från ingentinggatan, är det enda som händer, på de hopplösas gränder” i Imperietlåten ”Höghus, låghus, dårhus”.

Men vad är orsak och verkan i dessa samband? Statsvetaren Anders Sundell har skrivit ett inlägg på bloggen Politologerna (3 mars) med studenten Adam Josefsson där de har gått igenom sambanden mellan arbetsmarknadsintegration och boendesegregation. De konstaterar de att det verkar finnas ett samband mellan graden av segregation i en kommun (Statistiska Centralbyrån har ett mått för detta) och skillnad i arbetslöshet mellan utrikes- och inrikesfödda. Trollhättan är ett exempel på en kommun som präglas av hög segregation och hög arbetslöshet bland utrikes födda.

ANNONS

Men när forskarna gräver djupare i siffrorna hittar de att orsakssambandet inte är rakt mellan boendesegregation och arbetsmarknadsintegration. De hittar nämligen en tredje variabel som visar sig vara den verkliga orsaken för hög arbetslöshet bland invandrare: låg utbildningsnivå. ”Segregation och ett stort arbetslöshetsgap är troligen båda symptom på att de utrikesfödda i kommunen har låg utbildning, svårt att hävda sig på arbetsmarknaden, och svårt att hitta bostad annat än i mindre attraktiva områden”, konstaterar de båda.

En annan av Sundells studenter, Matilda Johansson (Politologerna 25 februari), hittar inget samband mellan segregation och arbetslöshet, då hon använder andra mätmetoder. ”Därför är det inte säkert att åtgärder för att åstadkomma ett mer blandat boende skulle ha de förväntade effekterna”, skriver de.

Även om alla hopplöshetens gränder i Sverige skulle rivas, skulle det inte alltså inte lösa arbetsmarknadsproblemet. Däremot skulle satsningar på utbildning, eller att ändra arbetsmarknadens funktionssätt så att fler enklare jobb skapas, göra skillnad för arbetslösheten hos utrikes födda. Sundell finner också att de svenska kommunerna har vitt skilda förutsättningar att lyckas med integrationen. Om gruppen utlandsfödda med låg utbildning koncentreras till vissa kommuner kommer integrationsarbetet inte att lyckas. Därför är det bra att alla kommuner solidariskt tar emot nyanlända enligt Migrationsverkets fördelning.

ANNONS

Problemet är emellertid att även välbärgade kommuner, inte minst i Stockholmsområdet, har problem med mottagandet. Det beror framför allt på byggregler och byråkrati vilket gör att nybyggnationer drar ut på tiden och blir dyra. Nödvändiga liberaliseringar på både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden lyser med sin frånvaro i regeringspolitiken. Det är en dåraktig politik för både höghus och låghus.

ANNONS