Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Köer. De långa väntetiderna i barn- och ungdomspsykiatrin måste kortas. Bild: isabell Höjman/TT
Köer. De långa väntetiderna i barn- och ungdomspsykiatrin måste kortas. Bild: isabell Höjman/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Hur länge ska vi leva med årslånga köer till BUP?

Trots satsade miljarder kvarstår problemet.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Larmen om långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, har ljudit i många år. Trots satsade miljarder kvarstår problemet. Enligt en rapport från SKR som släpptes under sommaren, ligger det nationella snittet för hur många barn BUP-mottagningarna hinner ta emot på 1,5 barn per dag och anställd. Den siffran borde kunna höjas.

De regionala skillnaderna är stora. Bara tre regioner – Stockholm, Gotland och Sörmland – når över 2 besök per dag och anställd. I vilken grad olika regioner uppfyller vårdgarantins 30 dagar från första kontakt med vården, varierar också stort. I Stockholm och Gotland genomförs första besöket i över 90 procent av fallen inom 30 dagar – i Värmland är motsvarande siffra 20 procent, i Västmanland 15 procent och i Västerbotten så lågt som 9 procent. Det finns alltså goda skäl att jämföra regionernas arbetssätt, och försöka se vad de regioner som lyckas ta emot fler gör rätt – och komma åt systemfelet i grunden.

De långa köerna beror nog delvis på ett ökat söktryck. Sedan 2006 har antalet barn och unga som behandlas för ett psykiatriskt tillstånd fördubblats, en stor del av fallen handlar om ADHD eller autism. Enligt Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare för psykisk hälsa, gäller drygt hälften av alla första besök de diagnoserna.

Vad det beror på har inget entydigt svar, dock tyder lite på att antalet barn med besvären ökat i sig. Ökad medvetenhet har sannolikt gjort många mer benägna att söka vård – vilket i grunden får ses vara positivt, även om det delvis bidrar till de längre köerna.

Dock så finns det anledning att fundera på om det finns lösningar även utanför psykiatrin. Många föräldrar vittnar om hur svårt det är att få extra stöd och hjälp i skolan utan en diagnos – något som i sig skapar ett behov av att söka sig till vården. Det är värt att ifrågasätta om alla barn verkligen behöver den specialistvård – i form av habilitering och medicinering – som BUP erbjuder, om det kanske bara är skolsituationen som inte fungerar. För den som även behöver vård kan dock extra stöd i skolan i väntan på utredningen troligen göra väntetiden mer uthärdlig.

Kötiderna behöver kortas – men även åtgärder som kan göra väntan med uthärdlig är värda att pröva. Idag lämnas barn i limbo, och bristen på hjälp riskerar att spä på problemen än mer – så att hjälpinsatserna behöver vara större, när de väl får vård. Det som behövs är inte fler ensidiga satsningar mot köerna, utan att på allvar ta tag i systemfelen som skapar dem. Allt annat vore att lämna barnen i sticket.