Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Återigen har frågan om hur socialtjänsten bortser från barnens bästa i fall med uppenbart olämpliga föräldrar aktualiserats.

Malin Lernfelt: Inget barn ska vara hos föräldrar som inte klarar av föräldraskapet

Låt inte barn växa upp i misär

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Knappt hade berättelsen om Lilla Hjärtat lämnat löpsedlarna förrän ett liknande fall uppdagades. Den här gången handlar det om en 3,5-årig pojke som omhändertogs enligt LVU vid fem veckors ålder 2016. Dagens Nyheter skriver (31/3) om hur pojken när han hittades, enligt ett utlåtande från Rättsmedicinalverket, hade blåmärken, sårskador, hudavskrapningar samt förändringar i hjärnan.

I en dom från 2015 som rör omhändertagandet av pojkens äldre syskon beskrivs hemmiljön som en misär och föräldrarnas beteende mot till barnen som kränkande och känslokallt. Pappan hånar barnen, är aggressiv och saknar helt insikt om bristerna i sin föräldraförmåga. De biologiska föräldrarna har stora svårigheter att hantera allt från hygien till ekonomi och har konsekvent tackat nej till hjälp och stöd.

I dag påstås mamman vara ute ur barnens liv. Pappan vill i sin tur ha hem pojken. Hösten 2019 fattades också ett beslut om att barnet skulle ”arbetas hem”. Detta trots att rätten när tvångsvården prövades 2018 fastslagit att barnet saknar anknytning till biopappan och är trygg i familjehemmet där han har börjat läka från de trauman han utsatts för.

Efter att umgänget med pappan trappades upp under hösten har barnet utvecklat allvarliga självskadebeteenden. I december framkom det dessutom att pojken blivit slagen under ett av dessa umgängen, vilket ledde till att de stoppades. Därmed trodde de flesta som känt till ärendet att barnperspektivet skulle få råda och det lilla barnet stanna hos de föräldrar han känner och älskar.

Men för ett par veckor sedan meddelade kommunen helt sonika att barnet skulle flyttas till den biologiska pappan den 3 april. Efter att anmälningar inkommit har flytten nu skjutits upp och kommunens agerande utreds av IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Kanske finns det därmed en möjlighet att just det här barnet i slutänden får behålla sin trygga familj och slipper växa upp i misär. Men inte desto mindre visar fallet på det alla som engagerat sig i LVU-frågan försökt uppmärksamma under lång tid: att det i vårt land finns många barn som när som helst kan slitas upp med rötterna och tvingas ”hem” till människor de inte känner, som saknar omsorgsförmåga och som gjort dem illa.

Vi har i dag en Socialtjänstlag som bygger på blodsmystik. Vi har en socialtjänst som ofta inte förstår sig på barnperspektiv och inte arbetar efter vetenskapliga metoder och saknar kunskap om barnpsykologi och anknytningsteori. Det är ovärdigt ett land som vill vara en kunskapsnation och sätta barnen främst.

Enligt uppgift snabbutreder riksdagen för närvarande möjligheterna att ge anknytning ett större utrymme i den lagstiftning som rör omhändertagande av barn. Må de bli klara snart. Innan ännu fler barn får livslånga trauman eller till och med dör.