USA:s president Donald Trump och Nordkoreas diktator Kim Jong-un krigar just nu mot varandra med ord och metaforer. Länderna är fast i en nedåtgående säkerhetspolitisk spiral, där varje nordkoreansk rörelse kan provocera amerikanska reflexer och varje förflyttning från USA kan leda till motattack – troligen mot USA-allierade Sydkorea.
Enligt experter har Nordkorea cirka 15 000 artilleripjäser som kan nå Sydkoreas huvudstad Seoul. Borträknat Nordkoreas hot om kärnvapenattacker, kan man uppnå enorm skada med nuvarande kapacitet. På samma gång slår man mot de diplomatiska och militära banden mellan USA och Sydkorea. Det kan i sin tur sätta griller i huvudet på de styrande i Tokyo, och då är regionens hela förtroendeapparat i gungning.
Det är förmodligen dit Nordkorea vill. Utvecklingen av nya vapen är ett led i det yttre maktanspråk som regimen bygger sin inre legitimitet på. Vissa bedömare gör gällande att fönstret för nedrustning via diplomati har stängt. Omvärlden måste därför förlika sig med den maktförskjutning som nu sker i östra Asien.
Andra höjer krav på att världssamfundet ska ta ner landet på jorden. Exempelvis föreslås att USA, tillsammans med Kina, Ryssland, Sydkorea och Japan, inom ramen för sexpartssamtalen om kärnvapennedrustning som förts sedan tidigt 2000-tal, ska uppmana Nordkorea att komma tillbaka till förhandlingsbordet som landet lämnade 2009.
FN:s säkerhetsråd antog i förra veckan enhälligt nya sanktioner mot Nordkorea, men det är den sjätte sanktionsrundan sedan 2006 då Nordkorea utförde de första kärnvapentesterna. Sedan dess har landet skrivit in kärnvapentillgång i grundlagen och fortsatt utvecklingen. Samtal och sanktioner kan därför framstå som tidsslösande återvändsgränder, men måste trots det fortsätta.
En annan väg att sätta press på Nordkorea går via Peking. Kina står för 90 procent av handeln med diktaturen. Tidigare i år avbröt Kina importen av kol från Nordkorea, men inget tyder på att Kina är redo att använda de för Nordkorea livsviktiga bränsleleveranserna som ett politiskt instrument. Det vore ett hårt slag mot Nordkoreas befolkning - men även dess militära förmåga. När alternativet kan vara kärnvapenkrig är det kanske oundvikligt.
