Vad kostar Januariavtalet mellan S, MP, C och L att genomföra? Under seminariet “Den nya ekonomiska politiken” på tankesmedjan SNS (13/3) uppskattade Clas Olsson, generaldirektör på Ekonomistyrningsverket, att svaret är runt 50 miljarder kronor – bland annat givet att den stora skattereformen finansierar sig själv. Myndigheten uppskattar samtidigt att reformutrymmet under mandatperioden är ungefär 60 miljarder kronor.
I det ryms bland annat sänkt skatt på jobb och företagande, sänkta marginalskatter, utökat RUT-avdrag och Socialdemokraternas familjevecka. Problemet, vilket även Olsson påpekade, är förstås att det i avtalet också finns många reformer som kan kosta mycket eller lite beroende på vilken tolkning man gör.
Det innebär att någon kommer att bli besviken i mandatperiodens kommande förhandlingar. I vissa fall finns så stora frågetecken att man undrar om uppgörelsen alls kan hålla.
Ta bara skogspolitiken. I Januariavtalet står det att “markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de har rätt till”, och att “anslagen för ersättningar ska vara tillräckliga för detta”.
En snäv tolkning av detta skulle vara att det bara handlar om markägare som blivit utan ersättning när Skogsstyrelsen pekat ut så kallade nyckelbiotoper, och därmed gjort skogen obrukbar. Men idag finns runt 470 000 hektar nyckelbiotoper på produktiv skogsmark, och bara runt 30 procent har blivit formellt skyddat. Om resterande markägare i enlighet med Januariavtalet också skulle få ersättning till marknadspris på runt 100 000 kr per hektar innebär det en kostnad på 33 miljarder kr. Det vill säga mer än halva mandatperiodens uppskattade reformutrymme. Då har skogsägare som fått avverkningar stoppade i fjällnära skog eller med hänvisning till artskyddsförordningen inte ens berörts. Och några nya naturreservat finns det förstås inte utrymme för.
Därtill ska höghastighetsbanor byggas, kommunerna få ökade statsbidrag och sjukvårdsköerna kortas. Hur går det ihop?
Svaret är att det inte gör det. Frågan som kvarstår är vem som bara kommer att ha svikna löften kvar, när mandatperiodens reformutrymme tagit slut.
