Kärnkraftens utveckling ligger i politikernas händer

Få politiska frågor har delat den svenska väljarkåren på samma sätt som kärnkraften. Kanske är det inte så konstigt – vi har haft folkomröstning om den i relativ närtid och att kunna överväga dess för- och nackdelar finns till och med i grundskolans läroplan. Sverige är dessutom det land som producerar mest kärnenergi per person och år i världen. För den som är positiv till kärnkraften är det också lätt att glömma – trots många politikers dogmatiska kritik – att debatten i Sverige är betydligt mer nyanserad än i många andra länder.

Kanske håller ett av de vanligaste argumenten mot kärnkraft på att förlora sin relevans. Slutförvaringen av kärnbränslet – den som måste ske i hundratusentals år, hundratals meter under jorden för att matcha de farliga restprodukternas halveringstider har för många varit ett bärande skäl till att ifrågasätta energikällan. Och fortfarande finns olösta tekniska problem med hur storskalig slutförvaring ska kunna hanteras över tid.

Den så kallade fjärde generationens kärnkraft som nyligen beskrevs i SVT:s “Vetenskapens värld” (5/4) kommer emellertid kunna ta tillvara restprodukterna, effektivisera energiproduktionen med upp till 100 gånger och minimera det radioaktiva avfallet samt riskerna för olyckor.

“Leadcold reactors” är ett av bolagen som arbetar med utvecklingen och leds av den svenska reaktorfysikern Janne Wallenius. Bolaget planerar att bygga reaktorer för kommersiell drift i de nordligaste delarna av Kanada redan i mitten av 20-talet, men är samtidigt bara en av många aktörer som är med i den potentiellt mycket lukrativa forskningen.

Prognoser om när ny teknik blir kommersiellt tillgänglig ska förvisso alltid tas med en nypa salt. Samtidigt är utvecklingstakten i hög grad beroende av politisk viljeinriktning. Det handlar inte bara om offentliga forskningsanslag, utan även om vilken framtid för kärnkraften som politikerna signalerar genom regleringar, skatter och generell energipolitik.

Om budskapet från politiker är att kärnkraften inte ska vara en del av framtidens energimix, blir incitamenten att investera i forskningen små. Kärnkraftens potential som framtida energikälla ligger därför i politikernas händer.

Att som den rödgröna regeringen kategoriskt signalera att kärnkraften hör historien till, genom förtida avveckling och beskattning kan därför komma att stå oss oväntat dyrt i det klimatpolitiska arbetet och strävan efter koldioxidneutralitet.

Pontus Almquist

pontus.almquist@lnb.se