Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Kan kommunala poliser öka tryggheten?

Kanske kan det locka tillbaka en del av den stora grupp som lämnat polisyrket de senaste åren.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

En kritiserad ordningsvaktinsats i Stockholm, där en gravid kvinna släpades ut från tunnelbanan, har väckt debatt. Ordningsvakterna har stängts av, och händelsen utreds. Som Olle Wästberg, tidigare statssekreterare och riksdagsledamot för Folkpartiet, skriver i Aftonbladet (10/2) aktualiserar det den större frågan om vilken roll ordningsvakter, väktare och privata säkerhetsföretag ska ha i samhället.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Förra våren (15/5 -18) rapporterade SVT Skåne att 25 av 33 skånska kommuner är missnöjda med polisnärvaron. Olle Wästberg skriver att över 75 kommuner anställt egna ordningsvakter.

Det är det lätt att ha förståelse för. Polisen har i flera år varit ansträngd och pressats av det ökade antalet våldsbrott, samtidigt som man kämpat med en kritiserad omorganisation. Förebyggande verksamhet och kampen mot vardagsbrottslighet har fått stryka på foten.

Men användandet av väktare och ordningsvakter är inte oproblematiskt, vilket händelsen i Stockholms tunnelbana visar. Framför allt för att det skapar en slags gråzon för det offentliga våldsmonopolet. Ordningsvakter har ett förordnande från polisen och flera polisiära befogenheter, men inte krav på mer än 80 timmars utbildning. Väktare har ungefär samma befogenheter som vanliga medborgare, men stärkt rättsskydd. Det offentliga lägger stora resurser på att öka tryggheten, men med risk för ökad rättsosäkerhet och fler kritiserade insatser – och förmodligen utan att lösa fler brott.

Mer rimligt vore att låta kommunerna anställa egna poliser, som ett komplement till den nationella och regionala nivån. Det skulle skapa en lokal förankring och en möjlighet att rikta insatser mot områden och brottskategorier som är eftersatta – exempelvis vardagsbrott eller förebyggande arbete.

Dessutom skulle det skapa en alternativ arbetsgivare för enskilda poliser. Sådan konkurrens kan bidra till att driva upp lönerna, och förbättra både arbetsmiljön och andra villkor. Kanske kan det locka tillbaka en del av den stora grupp som lämnat polisyrket de senaste åren.

En ny polisnivå innebär förstås också frågetecken, som hur ansvarsfördelningen ska se ut, och om kontrollfunktioner eller administration skulle bli alltför kostsamma. Med erfarenheter från andra länder, eller från Sveriges polisorganisation från 1960-talet, kan det dock lösas. Det är dags att utreda möjligheten till kommunala poliser.