Regeringens byggsubventioner och ovilja att gå med på allianspartiernas förslag om ändringar av bullerregler och strandskydd samt förenklingar av plan- och byggprocessen fällde avgörandet.
På tisdagsmorgonen förklarade Allianspartiernas ekonomisk-politiska talespersoner att de lämnar bostadssamtalen med regeringen (Dagens Nyheter 21/6).
Det är värt att komma ihåg att tunga frågor där det finns ett genuint värde av långsiktiga blocköverskridande lösningar, som nedtrappade ränteavdrag och fastighetsbeskattningens framtid, inte varit prioriterade i bostadssamtalen. Att samtalen inte heller omfattat en seriös diskussion om friare hyressättning, gör att det finns skäl att tona ner de havererade samtalens betydelse för situationen på bostadsmarknaden. Regelförenklingar är viktigt, men det löser inte ensamt bostadskrisen.
Allianspartierna säger sig nu vara beredda att stödja de förslag från regeringen som pekar i rätt riktning, men tänker samtidigt gå fram med gemensamma bostadspolitiska förslag i riksdagen.
Ytterst gör allianspartierna bedömningen att det går att få en riksdagsmajoritet för sina mer långtgående förslag om regelförenklingar utan att kompromissa med regeringen. Och om så är fallet är det svårt att se varför allianspartierna skulle avstå från den möjligheten.
Därmed blir de spruckna bostadssamtalen ett test på Alliansens möjligheter att utan egen majoritet få stöd för sin reformagenda i riksdagen. Att det sker just på bostadsområdet är symboliskt viktigt, inte bara för frågornas betydelse i stort, utan även för att statsminister Stefan Löfven (S) ser bostadsbyggandet som ett politiskt flaggskepp.
Det öppnar för frågan om vad som händer om alliansförslagen får en riksdagsmajoritet bakom sig. Kommer Löfven att gå med på att administrera en annan politik än den egna, eller blir det frågan som slutligen triggar en misstroendeförklaring och fäller den rödgröna regeringen?
