Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Pontus Almquist: Kiev och Krim är närmare än du tror

Ukrainarna har lärt sig den hårda vägen att staten inte går att lita på.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

“Det som händer med Ukraina och Krim är så himla långt borta”, sa Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Peter Rådberg, om att Ryssland plötsligt och hastigt annekterat Krim-halvön (Aftonbladet 4/3 -14). Det fanns enligt Rådberg ingen anledning att dra några säkerhetspolitiska slutsatser för svensk del.

Det är en illustration av det journalisten Paul Frigyes visar i boken “I Ukraina på drift – oligarker, aktivister och en kvarglömd fimp” (Silc förlag): även om Ukraina ligger i vårt närområde rent geografiskt, så är det ett land som på många sätt känns avlägset.

Frigyes beskriver det Ukraina som 30 år efter Sovjetunionens fall fortfarande formas av det postsovjetiska. Ukrainarna har lärt sig den hårda vägen att staten inte går att lita på. Korruption är fortfarande vardag och oligarker som skott sig på privatiseringarna av Sovjets statsobligationer styr och ställer bäst som de vill.

I den ukrainska befolkningen lämnar ideologibegreppet en bitter eftersmak då det associeras med kommunism. Istället för ideologier domineras därför de parlamentariska partierna ofta av personkult kring en kändis – och ett antal oligarker som genom sin finansiering drar i trådarna i bakgrunden. Förra året vann komikern Volodymyr Zelenskyj presidentvalet. I Kiev är den tidigare tungviktsmästaren i boxning Vitalij Klytjko borgmästare.

I en intervju med Fredrik Skavlan (5/6) berättar Klytkjo om sina ambitioner att ge Ukraina en europeisk levnadsstandard. Landet är fattigt och globalt sett ett medelinkomstland – i BNP per capita i samma kategori som länder som Marocko och Swaziland. Och man har fortfarande värderingar som präglas av överlevnad mer än självförverkligande, enligt forskarnätverket World Values Survey.

Medan grannarna i Baltikum kickstartade sina ekonomier genom klokt genomdrivna marknadsreformer efter Sovjets fall har Ukraina, som ett resultat av vanstyre, i runda slängar förlorat 20 år av ekonomisk utveckling: Något som bland annat, som Frigyes beskriver, yttrar sig i tågtoaletter vars rör leder raka vägen ned till spåren – för att inte tala om industriutsläpp som skapar luftkvalitet som inte är mycket bättre än Kinas på sina håll.

Men allt är inte falskt och bedrägeri. Det finns många och goda exempel på hopp och framtidstro som faktiskt har fog för sig. I Kiev och i andra städer skyddar polisen pridetåg mot våldsamma motdemonstranter, trots att homofobin i landet är utbredd. Och trots den ryska invasionen av Krim och östra Ukraina – en konflikt alltjämt pågår – har Ukrainas ekonomi åtminstone innan coronakrisen visat positiv tillväxt.

Och om något gott faktiskt har kommit ur kriget med Ryssland är det att landets utrikespolitik för överskådlig tid kommer inrikta sig på västliga relationer. President Zelenskyj har rensat ut Rysslandstillvända tjänstemän ur statsförvaltningen och har i likhet med Klytkjo lovat att göra upp med korruptionen.

Det är möjligt att annekteringen av Krim på sikt ger motsatt effekt mot den Vladimir Putin tänkt sig. I ökande takt närmar sig Ukraina både Nato och EU – och därmed även Sverige. Snart kanske det kulturella avståndet kan kännas lika kort som det geografiska.