Shanghai, Kina 20181018.Et kinesisk flagg veiver over The Bund i Shanghai. Foto: Heiko Junge / NTB scanpix / TT / kod  20520

Kinas lögner får inte stå oemotsagda

Regimens marionett syntes för ett ögonblick intrasslad i sina egna lögner.

ANNONS

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Kina är en demokrati, och det finns inte några fångläger i den kinesiska provinsen Xinjiang, det är bara lögner ihopkokade av ett antal antikinesiska organisationer i väst.

När Kinas ambassadör Gui Congyou gästade intervjuprogrammet 30 minuter i SVT (28/4) lät han som ett trasigt kassettband som träget upprepade den kinesiska diktaturens lögner.

Men SVT:s journalist Anders Holmberg var i sin tur lika ihärdig och upprepade gång på gång sina, för den kinesiska regimen obekväma, frågor. Förutom kränkningarna av mänskliga rättigheter som pågår i Xinjiang, frågade Holmberg om fallet med den svenska förläggaren Gui Minhai som sitter fängslad i Kina, om att Kinas befolkning saknar grundläggande demokratiska friheter och landets begränsning av utländska journalister i deras arbete.

ANNONS

Ambassadören råkade försäga sig på en fråga, om det brev han skickat till Expressens utsända i Taiwan, Jojje Olsson, där han hotade med "konsekvenser" om Olsson inte ändrade sin rapportering.

"Olsson kallar sig Kina-expert men han forskar inte om Kina i vare sig Sverige eller Kina" sa ambassadören, men var snabbt tvungen att ändra sig och förtydliga att Taiwan "visserligen är en del av Kina" såsom regimen faktiskt hävdar. Regimens marionett syntes för ett ögonblick intrasslad i sina egna lögner.

Som just Jojje Olsson påpekar i en krönika i Expressen (28/4) är det inte utan risk att ge en diktatur en plattform för att sprida sina lögner. Är journalisten inte väl förberedd för intervjun blir risken att regimens lögner får stå oemotsagda. Där hamnade som tur var inte Holmberg, som i stället gång på gång lyckades få regimens rätta ansikte att framträda. Och det är en skrämmande uppsyn.

Relationen mellan Sverige och Kina har blivit allt mer ansträngd de senaste åren, just eftersom regimens aggressivitet i både politik och retorik ökat. Att den svenska demokratin och journalistiken står upp mot och klär av den världsbild som diktaturen presenterar blir i det sammanhanget extra viktigt. Vi måste inte alltid söka konflikt med Kina, men vi får inte heller stå passiva när regimen sprider lögner om sitt agerande, om de mänskliga rättigheterna eller om svenska företag.

ANNONS

ANNONS