Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tunnelseende. En skidtunnel i Bräcke kommun riskerar att kosta skattebetalarna 70 miljoner, samtidigt som kommunen skär ner på äldreomsorgen.

Kommunalt slöseri måste granskas

Joakim Broman: Fågelburar och skidtunnlar är inte kärnverksamhet.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

En kommunal skidtunnel med havererad ekonomi. Ett chartrat plan för politiker till Almedalsveckan. Ett sjukhus som är 40 procent dyrare än Nya Karolinska Solna per vårdplats. Man vet inte om man ska skratta eller gråta över Skattebetalarnas förenings omröstning om årets värsta slöseri med skattemedel.

I många fall handlar det för all del om små summor sett till kommunernas storlek. Men en kommunal fågelbur i närheten av det fågelintresserade kommunalrådet, eller en utomhussoffa för 12 miljoner blir inte bättre ur principiell synvinkel bara för att kommunbudgeten är stor.

Och när det går snett även i större projekt, då märks det snabbt. Den kommunala skidtunneln i Jämtlandskommunen Bräcke beräknas kosta skattebetalarna 70 miljoner, samtidigt som man drar ner 10 miljoner på skola och äldreomsorg. Skattebetalarna menar att Alliansen i Skåne höjer skatten med 50 öre delvis på grund av sjukhusbygget i Malmö.

Att slöseri med skattemedel uppmärksammas är bra eftersom det kan få politiker som får lust att “sätta kommunen på kartan” att tänka en gång till. Men frågan är om det räcker. Det är inte första gången Skattebetalarnas förening håller sin omröstning, och slöserierna tycks inte bli färre eller mindre galna.

Kanske behövs strukturella förändringar. Kristdemokraternas Jakob Forssmed föreslog i början av året en broms för kommunalskatten, för att motverka onödiga skattehöjningar och uppmuntra effektiviseringar. Så kallad “benchmarking”, att lära av de kommuner eller landsting som är bäst på ett visst område, är ännu alltför ovanligt.

Dessutom borde granskningen av kommunernas verksamhet bli starkare. Det är egentligen en absurditet att kommunerna utser sina egna granskare i form av revisorer. En oberoende kommunrevision borde övervägas.

Inget av det innebär några formella hinder för att satsa på storslagna projekt utanför kärnverksamheten, vilket också är bra. Det kommunala självstyret ska inte bakbindas av detaljregleringar om vad kommunerna ska göra.

Med det sagt måste det bli lättare att hålla kommunpolitiker ansvariga för slösaktiga eller dåligt genomförda projekt. Utöver oberoende revision skulle skilda valdagar till kommuner och riksdag göra detta enklare, genom att låta lokala frågor ta mer plats i en separat valrörelse. Ansvarsutkrävande på valdagen är till sist det bästa sättet att motverka slöseri.