Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bankkunderna är penningtvättens gisslan.
Bankkunderna är penningtvättens gisslan.

Pontus Almquist: Lämna laglydiga bankkunder ifred

Pontus Almquist: Misstroende och krångel mot vanliga kunder hindrar inte penningtvättarna

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I spåren av de penningtvättsskandaler som de senaste åren har avlöst varandra har banker och kreditinstitut ålagts allt hårdare regleringar ifråga om kontroll av sina kunder och deras transaktioner. Bekämpning av denna typ av grov ekonomisk brottslighet är angelägen, men dessvärre svår att bedriva. Allt för ofta tycks vanliga bankkunder hamna i situationer som är krångliga och till synes onödiga, vilket SR uppmärksammade i veckan.

Fredrik Nordquist, biträdande chef på Konsumenternas bank- och finansförening, berättar om hur närgångna och till synes irrelevanta frågor från banker är ett återkommande tema bland de konsumenter som hör sig. Att reglerna är svåra för gemene bankkund att förstå är också ett problem han lyfter. Folk vet helt enkelt inte vilka rättigheter de har vilket inte står sig mot de krav på förutsägbarhet man ska kunna ställa på en rättsstat.

Bankerna hänvisar till de kontrollrutiner som de enligt lag har att förhålla sig till. Och visst är det fullt möjligt att bankerna blivit särskilt försiktiga i genuin iver att inte åka dit. Som Finansinpektionen berättar i ett SR-inslag (30/1) står penningtvättslagen de facto över kundens rättigheter.

Att lagen ska följas innebär dock inte att bankerna är skyldiga att krångla till vardagen i onödan för laglydiga privatpersoner. Svepande åtgärder som att införa nya kontrollfrågor för ett bankkonto ser säkert ut som en rimlig åtgärd för att uppfylla lagkraven. Men det kostar samtidigt både tid och pengar för bankens kunder, utan att möjligheterna att fånga in pengatvättare lär öka. Brottslingarna är i själva verket inte sällan rika och mäktiga på nivån att risken att åka dit blir försumbar: genom mutor, kontakter och uppfinningsrikedom.

Formerna för penningtvätten tar sig allt mer avancerade uttryck. Den kanske senaste metoden som har uppmärksammats, i samband med Swedbanks penningtvättsskandal i fjol, handlar om att genomföra förhållandevis små, men extremt många transaktioner genom en myriad av olika banker i olika länder, vilket gör pengarnas ursprung svåröverskådligt. Kontrollfrågor och mer administration kring bankaffärerna tar både tid och kostar pengar, men lär inte innebära några ökade chanser att fånga in pengatvättare, eftersom dessa alltid hittar andra vägar att undkomma.

Regeringen aviserade i november förra året att Finansinspektionens förutsättningar för tillsynsarbete mot penningtvätt ska analyseras. I det arbetet måste det stå högt på dagordningen att hitta metoder för att avslöja penningtvätt som riktar sig mot faktiska riskgrupper.