Lärarnas kärnverksamhet. Lärarna har ont om tid till planering och efterarbete av undervisning. En förändring är nödvändig.
Lärarnas kärnverksamhet. Lärarna har ont om tid till planering och efterarbete av undervisning. En förändring är nödvändig.

Lär av Frankrike och låt lärarna vara lärare

Ledare: Det finns goda exempel på hur man kan underlätta för lärarna.

ANNONS
|

Två av tre gymnasielärare överväger att sluta. Det visar en undersökning som Lärarnas Riksförbund presenterade under årets Almedalsvecka. Bakom denna oroväckande statistik finns ett antal väldokumenterade faktorer som under en följd av år ägnats mycket uppmärksamhet. Det handlar om missnöje med arbetsmiljö, lön, brist på vidareutbildning, yrkets sjunkande status och en allmän känsla av att inte ha möjlighet att uppfylla läraruppdraget.

Det räcker med att en mindre andel av de som vill lämna yrket realiserar sina planer för att det ska få mycket kännbara följder. Nyligen rapporterades det om kommuner som i lärarbristens Sverige börjat annonsera efter nykläckta gymnasiestudenter som ska sättas in där det saknas lärare. Och idén om att lösa problemet genom att göra det lättare att bli lärare framstår som absurd. Tvärtom behöver kraven höjas för att bli lärare. För gymnasielärare gäller i första hand att vara ämnesexperter och kunna förmedla kunskaper på universitetsförberedande nivå. Men under årens lopp har lärarna, vid sidan om undervisningen, fått allt fler tidskrävande uppgifter av bland annat administrativ karaktär.

ANNONS

I Lärarnas Riksförbunds undersökning pekar i princip samtliga tillfrågade gymnasielärare ut ett behov av att få mer tid till planering och uppföljning av undervisning som betydelsefullt. Detta är avgörande för undervisningens kvalitet. Och varför inte, för ovanlighetens skull, lyssna på dem som befinner sig i verksamhetens centrum, lärarna. Den svenska skolan måste hitta tillbaka till det som är läraryrkets kärna: att undervisa. Detta kräver förändringar i skolans organisation.

Sverige har under de senaste decennierna tenderat att välja helt oprövade vägar när det gäller skolreformer. Men det borde finnas mycket att vinna på att i stället lära av andra länders erfarenheter. Ett exempel värt att studera är Frankrike, där läraruppdraget är mycket tydligt koncentrerat till undervisning. Lärarna som undervisar barnen i äldre åldrar har en hög nivå på sin ämnesutbildning. För administration och elevhälsa finns annan personal. En speciell elevvårdsenhet tar hand om elevernas närvaro, uppförande, social hälsa och sköter kontakten mellan skola och hem. De franska lärarna kan därmed fokusera på det de är utbildade för.

Intressant med Frankrike är också att lärarna är en yrkeskategori som, i jämförelse med Sverige, har förhållandevis hög status. Detta beroende på att skolan utgör en mycket viktig institution i det franska samhället. Att prestera bra i skolan är en angelägenhet för alla.

ANNONS

Att arbetsspecialisering inom kunskapsintensiv verksamhet, dit gymnasieskolan måste räknas, leder till effektivitetsvinster är ett faktum inom nationalekonomisk forskning. Det franska exemplet skulle kunna utgöra en modell för organisatorisk förändring av den svenska gymnasieskolan. Och därmed ge gymnasielärarna förutsättningar till något så grundläggande som att kunna göra sitt jobb.

ANNONS