Vem äger ditt barn? Du eller staten? De flesta svarar förmodligen att det är föräldrar som har ansvar för sina minderåriga barn.
Med det ansvaret följer också att man tar ansvar, till exempel att man uppfostrar barnet, visar var gränserna går, lär dem saker och ger dem omtanke och kärlek. En människa behöver både självkänsla, självförtroende, kunskaper, empati, vänner och sociala förmågor för att klara sig bra som vuxen.
Ytterst är det en förälders ansvar att se till att det uppväxande släktet får just detta.
Skolan har också ett viktigt uppdrag att ge elever olika typer av färdigheter och förmåga att fungera i grupp. För att detta ska fungera krävs att vuxna – såväl föräldrar som lärare – har auktoritet och möts av respekt av barn.
Det kommer dock många oroväckande rapporter om att det inte fungerar så i många skolor. Elever stökar och stör: 58 procent av niondeklassare uppger att det är inte är lugnt på lektionerna.
Många pedagoger får ägna orimligt mycket tid åt att skapa frid, många gånger förgäves. Det är oacceptabelt. Den dåliga arbetsmiljön för alla inblandade har stora negativa effekter. Särskilt barn som har svårt att koncentrera sig om det inte är tyst riskerar att halka efter. Att man ska behöva kåpor över öronen för att kunna läsa ostört är vrickat.
Stöket – ouppfostrat beteende – är också ett hån mot alla lärare, som ägnat flera år på universitet åt att bli duktiga ämnespedagoger, men istället får agera ordningsvakter.
En ung lärare beskriver sin belägenhet väl i Lärarnas tidning: ”När blev det OK att skrika till sin lärare att ´du är en jävla idiot´, ´du är dum i huvet jävla fitta´ eller ´va fan, du är så jävla löjlig´? Är det rimligt att elever blockerar vägen när vi lärare kommer i korridorerna? […] Jag ringer och mejlar hem till föräldrar om hur deras barn betett sig på skolan under dagen. Mot vuxna och barn. Dagen efter är min mejlbox full av mejl från föräldrar som frågar ´vad gjorde du?, vad gjorde skolan, varför, varför, varför?´ De skyller på mig och mina kollegor, försöker spela ut oss mot varandra och vill tala om hur vi ska sköta vårt jobb.”
Det här är en orimlig situation.
Inte nog med det: skolinspektionen ålade häromdagen Malmö kommun att betala 25 000 kronor till en elev för att han blivit kränkt när en lärare lyft ut honom ur klassrummet inför ögonen på hans klasskamrater. Det är inte klokt att en lärare inte har mandat att vara auktoriteten i sitt eget klassrum. Hur ska de annars kunna ta ansvar för sin del av barnens utveckling och utbildning? Rektor och staten måste backa upp lärarna – inte slå dem på fingrarna när de försöker skapa lugn och ro i klassrummet.
För att tala klartext: Det är framför allt föräldrars ansvar att uppfostra sina barn och ge dem instruktioner att de ska följa skolans regler och lärares instruktioner.
Skärpning i hemmen, tack så mycket.
Ställ inte frågan vad skolan kan göra för dig, utan vad du kan göra för den på nästa föräldramöte.
Stök. Att lärare måste ägna en stor del av arbetsdagen åt att hålla ordning är oacceptabelt.
