Ingalill Sundhage, chefredaktör på Bohusläningen och Strömstads Tidning.
Ingalill Sundhage, chefredaktör på Bohusläningen och Strömstads Tidning.

Låt andra slippa dina mobilsamtal!

Ingalill Sundhage: Jag vill rycka telefonen ur näven på pappan.

ANNONS
|

För ett tag sedan åkte jag tåg till Stockholm. Förutom att vi tränades hårt i begreppet tålamod eftersom en kabel hade brunnit söder om Stockholm och tåget försenades fyra timmar, kan jag bli häpen över det näst intill totala avsaknaden av behovet av integritet hos passagerarna. I vissa fall är det obefintligt.

I en tågvagn finns inga som helst hämningar utan medpassagerarna får lyssna till allt från konflikter med kolleger, till kärleks betygelser till sina barn. Man diskuterar med kolleger och ventilerar möten man varit på och hur utfallet egentligen blev. När man varit på samma möte diskuterar man utfallet och om man har uppfattat samma sak eller också briefas kollegan hemmavid med detaljer. Man löser schemafrågor, svarar på missade samtal, förklarar och reder ut saker och ting.

ANNONS

Och är det nöjen som väntar läggs planer upp. Vem handlar ölen, hur tungt blir det att bära, var ses vi, vem möter upp, vad ska du ha på dig och så vidare. Men när pappan högt och ljudligt pratat med sitt barn – ett rätt ungt sådant med tanke på vad som sägs – och sagt ouuummpussahhh till barnet en si så där 17 gånger och varje gång smackat mot skärmen, vill i alla fall jag gå fram, rycka mobilen ur näven på honom, säga god natt till barnet och stänga av. Möjligen har ofoget minskat betydligt och man kommunicerar ju oftare med textmeddelanden jämfört med förr, i alla fall om jag tar mig själv som exempel. Men på resa är det förstås lockande att passa på när händerna är fria och man slipper vara uppmärksam på en väg.

Samma beteende kan upplevas på jobbet. I det öppna landskapet är risken dessutom stor. För det är en risk att behöva lyssna till andra människors vardag. Ett visst mått av privat snack är enkelt att acceptera, det går in i det ena och ut i det andra örat och sätter inga medvetna avtryck. Men på en rbetsplats för många år sedan berättade en kollega att han visste allt om sin skrivbordsgrannes mosters bouppteckning. Sånt borde man få slippa. Redan 2006 skrev Aftonbladet om mobilsamtal som störde andra resenärer och mobilfria tågvagnar och mobilfria zoner på tunnelbanan infördes. Inte för att någon skulle straffas, utan ska ses mer som en signal på hur man uppför sig.

ANNONS

Kanske kan en påminnelse kring sådana uppförandekoder vara på sin plats. ”Tänk på dina medresenärer, håll samtalet kort”. Eller så får man helt enkelt göra som de flesta gör; sätta på sig hörlurarna och gå in sin egen bubbla.

Trevlig helg!

ANNONS