Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Regerar. Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (båda S) kan komma att vattna ur vissa arbetsmarknadsreformer.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Låt inte sossarna sänka reformtakten!

Joakim Broman: Mota varje försök till urvattning i grind

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Arbetsrätten ska “moderniseras”. Så lyder formuleringen i januariöverenskommelsen, “JÖK:en”, mellan S, MP, C och L. Vad betyder det i praktiken? Frågan om Las, lagen om anställningsskydd, har länge varit infekterad och tydligt blockskiljande. Röster i debatten har pekat på att detta talar för att Socialdemokraterna kommer att förhala och begrava frågan i en utredning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Den risken lär vara liten, eftersom JÖK:en också innehåller en bortre tidsgräns: senast under 2021 ska förändringar i Las genomföras. Men det finns annat som gör att Centerpartiet och Liberalerna riskerar att bli besvikna.

Grundproblemet är att skrivningarna i uppgörelsen inte är tillräckligt konkreta. Det är förvisso ett klassiskt socialdemokratiskt reptrick att kalla kontroversiella förändringar “moderniseringar”, men det är inte det enda exemplet. I dokumentet står det att “en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter” ska upprätthållas. Det kan användas som en motvikt när exempelvis utökade undantag från turordningsreglerna ska diskuteras. Idag får företag med upp till tio anställda undanta två personer från turordningen vid uppsägningar. En utökning av detta undantag, som det står om i JÖK:en, skulle kunna sänka kostnaderna och riskerna för företagen att anställa.

Men om förändringen ska göra skillnad räcker det inte att “tvåundantaget” utökas till företag med tolv anställda – vilket i teorin är en möjlighet, så som skrivningarna lyder.

På samma sätt förhåller det sig med den så kallade “flexicuritymodellen”, en annan punkt i uppgörelsen. I debatten används begreppet ofta för att beskriva den danska modellen, där anställningsskyddet är svagare, men där ersättningen i a-kassan istället är högre till en början, för att sedan trappas ner. Det är ett bra upplägg som ger ökad flexibilitet för företagen utan att göra avkall på tryggheten för den enskilde.

Men “flexicurity” är inte ett exakt eller väldefinierat begrepp. Risken finns att Socialdemokraterna väljer att tolka det på ett annat sätt än det gängse, exempelvis för att kunna höja ersättningen i a-kassan, utan att samtidigt göra några större förändringar i anställningstryggheten. Inget i JÖK:en hindrar dem från att göra så.

Detta är den stora faran med överenskommelsen. C och L har goda ambitioner på en rad områden, men de delas i grunden inte av S och MP. Det finns ingen gemensam vision om hur samhället ska utvecklas. Särskilt Socialdemokraternas incitament är att bara göra det som är tillräckligt för att inte krascha samarbetet.

JÖK:ens punkter om arbetsmarknaden är i det mesta bra. Om allt genomfördes skulle det innebära en genomgripande förändring, där kostnaderna för att anställa skulle sjunka och företagens omställningsvillkor skulle bli betydligt bättre. Etableringen för marginalgrupper som nyanlända skulle ha goda chanser att bli bättre, både genom reformerad arbetsrätt, etableringsjobb och det som kallas ingångsavdrag.

Men ska det ha någon chans att bli verklighet måste C och L driva på, och mota varje försök till urvattning i grind. Och även då är risken stor att S och systerorganisationen LO håller emot. Räkna inte med allt för mycket “modernisering” de kommande åren.