Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lösningen heter: riktiga jobb!

Malin Lernfelt: Välfärden är inte ett arbetsmarknadsprogram

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Att människor som står utanför arbetsmarknaden måste ges möjlighet att ta steget in och bli självförsörjande är något det finns en stor samstämmighet om. Det gäller inte minst nyanlända som kommit hit från olika delar av världen. Ett arbete är också ofta nyckeln till både språk, inkludering och förståelse för hur samhället och demokratin fungerar.

I dag är det ett allvarligt problem att många av de människor som av olika skäl söker sig till Sverige fastnar i långvarig bidragsförsörjning och en hopplös tillvaro där man aldrig kommer vidare. Det är destruktivt såväl för individen som för samhället. Under lång tid har integrationen svajat betänkligt och det har varit svårt för människor som kommer hit att få arbete. I dag är situationen visserligen betydligt bättre än i början av 2000-talet, då det i snitt kunde ta upp emot 10 år efter avslutad etableringsplan innan människor hittade ett jobb, men utmaningarna är fortfarande stora. Enligt aktuella siffror från Statistiska centralbyrån tar det i dag cirka fem år för en flykting att bli förvärvsarbetande. Det är mycket förlorad tid i en människas liv.

Det regeringen Löfven fört fram som en lösning är så kallade traineejobb och extratjänster. Mirakulöst skulle 32 000 traineetjänster bli verklighet under förra mandatperioden. Det blev 32 stycken och idén skrotades. Extrajobben – fullt ut skattesubventionerade jobb inom välfärdssektorn – beskrivs av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) i Expressen (23/10) som ”meningsfulla arbetsuppgifter som stärker välfärden” vilka ”innebär fler vuxna som kan trösta och hjälpa i skolan och fler som har tid för våra äldre inom äldreomsorgen”. Men bortsett från att extratjänsterna riskerar att tränga undan vanliga jobb och skapa inlåsningseffekter, vilket kritiserats av bland annat den liberala riksdagsledamoten Gulan Avci (Expressen 19/10), finns det andra stora problem med socialdemokraternas extrajobb.

Reformen saknar såväl brukar- som personalperspektiv. Den offentligfinansierade välfärden existerar inte för sin egen skull, utan för människorna som har behov av den. Inte sällan handlar det om individer i ett mer eller mindre utsatt läge med en nedsatt förmåga att stå upp för sina rättigheter eller göra sig förstådda. Alla som arbetar inom välfärdssektorn måste därför ha god språkförståelse, känna till gällande regelverk samt ha en hög kompetens och veta hur man skall kommunicera och agera i varje situation. Att använda verksamheter som är till för små barn eller gamla och sjuka för att slussa in människor i samhället är därför en synnerligen dålig idé.

Vill vi att den positiva utvecklingen där fler nyanlända kommer i arbete fortsätter och förstärks heter lösningen därför inte dyra arbetsmarknadsprogram och subventionerade jobb i offentlig sektor, utan riktiga jobb i det privata näringslivet. Gör det billigare att anställa, sänk kunskapskraven där det är lämpligt och ge människor en chans utan att det drabbar andra utsatta grupper.