Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Anders Wiklund/TT

Max Eskilsson: Lag mot hedersvåld – lovande men otillräckligt

Max Eskilsson: Socialtjänst och skola måste ha tillräckliga resurser och kompetens för att identifiera riskfall

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Hederskultur innebär en fruktansvärd frihetsbegränsning. Att ny lagstiftning utreds är därför både lovande och på tiden. Men framför allt måste vi vara medvetna om att en ny formulering i lagboken inte ensamt löser grundproblematiken. Insatser behövs på flera plan.

Tvång, psykisk terror, mord. Hederskultur handlar om släkt och familj som agerar för att upprätthålla en föreställning om heder. Ett vanligt beteende är att fäder och bröder kontrollerar unga flickors umgänge och oskuld. Tvångsäktenskap förekommer. I en statlig utredning från 2014 beräknades att 100 000 personer under 25 år kan vara utsatta för hedersförtryck i Sverige. Experter som Astrid Schlytter, forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet, menar att siffran kan vara ännu högre.

Det var länge svårt att tala om och erkänna hederskulturens förekomst. Även efter att Fadime Sahindal för snart tjugo år sedan mördades av sin far, för att pojkvännen var svensk, fanns beröringsskräck. Okunskap kombinerades med en kulturrelativistisk ovilja att stöta sig med främmande kulturer.

I dag har medvetenheten ökat. Ett tydligt tecken är att ny lagstiftning för att komma åt hedersvåld håller på att tas fram. Ett förslag om hedersmotiv som straffskärpningsgrund är på remiss. Dessutom tillsattes nyligen, som en del av januariöverenskommelsen, en statlig utredning om egen brottsrubricering för brott med hedersmotiv. I veckan (12/11) arrangerade tankesmedjan SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) en hearing med utredaren Petra Lundh och flera ämneskunniga. Utifrån detta evenemang kan framför allt två slutsatser dras.

För det första lär utformandet av en ny lag där hedersbrott får egen brottsrubricering vara steg i rätt riktning. Om man lyckas med den juridiska utmaningen att definiera hedersförtryck kan samhället markera hårdare. Förhoppningsvis kan attityder därmed förändras med tiden.

För det andra får vi inte sätta för stort hopp till rent juridiska förändringar. Människor som lever i och utövar hederskultur ser det inte som att de då och då agerar efter ett särskilt “hederstänk”. Tvärtom är det en invand del av deras liv och världsbild. Detta faktum kan tyvärr på många sätt bestå, hur skarpa lagar som än stiftas. Liberalernas partisekreterare Juno Blom (L), som talade på hearingen, hade därför en viktig poäng när hon betonade vikten av fortsatt förebyggande arbete. Hon exemplifierade med att socialtjänst och skola måste ha tillräckliga resurser och kompetens för att identifiera riskfall – inte minst när barn försvinner över sommarlov för att giftas bort. Dessutom, påpekade Blom, är en avgörande fråga hur väl vi får bukt med odemokratiska värderingar inom skattefinansierad verksamhet under civilsamhälles-täckmantel. Det ligger mycket i det: Genom åren har kritik gång på gång riktats mot hur islamistiska värderingar frodats inom exempelvis Sum, Sveriges unga muslimer.

Samhället måste göra sitt yttersta för dem som i dag bara kan drömma om den frihet många tar för given. Det kommer kräva beredskap, kunskap – och ihärdighet.