Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Gunilla Håkanssons sambos mamma vill fortfarande åka in till Bedfords centrum varje vecka och handla med kontanter i affärerna. Foto: Aigars Mahinovs / Edvin Bergström
Gunilla Håkanssons sambos mamma vill fortfarande åka in till Bedfords centrum varje vecka och handla med kontanter i affärerna. Foto: Aigars Mahinovs / Edvin Bergström

Alla måste hjälpa till - även de i riskgrupp

Gunilla Håkansson: Ta gärna en promenad, men bjud inte hem folk, spela inte bridge eller fika hos varandra.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Det är en underlig känsla. Det är lugnt ute, ungefär lika stilla som en tidig juldagsmorgon. I tisdags, på min två kilometer långa promenad till jobbet mötte jag tre personer. Vi nickade och hälsade så där som man brukar göra på landet, för att det är så få personer ute så det känns rätt att heja på alla. Nästa dag går jag inte till jobbet längre. Alla vi som kan jobbar hemifrån, för att på så sätt skydda de som måste sitta på redaktionen så att vi kan säkra utgivningen – och samtidigt skydda alla riskgrupper i samhället. De som är på redaktionen håller avstånd från varandra. I min bostadsrättsförening har man organiserat så att yngre, friska står i beredskap att hjälpa äldre och sjuka att handla och sköta andra ärenden. Det finns flera Granne till en granne-grupper på Facebook som gör samma sak.

De flesta hjälper till så gott de kan. Sedan reagerar de inom riskgrupperna mycket olika. Jag och min mamma bestämde redan för ett par veckor sedan att det var bäst att jag inte kom och hälsade på henne och pappa i Kalmar, eftersom jag har varit i Göteborg. Redan då anade vi att covid-19 kanske hade spridit sig där. Nu tar de inte emot besök alls, utan fiskar bara upp varor som mina syskon ställer utanför dörren.

Men min sambos mamma Anne, som bor i Bedford i England, ändrar inte sina rutiner, trots att hennes båda söner vädjar. En gång i veckan tar hon bussen in till centrum och uträttar bankärenden. Hon kan inte tänka sig att stanna hemma och kanske skaffa internetbank i stället – hon gillar kontanter och personlig service, sedan får epidemin säga vad den vill. Jag tror inte riktigt hon förstår hur oroliga alla anhöriga blir.

Statsepidemiolog Anders Tegnell vädjade i tv till riskgrupperna. Han sa ungefär att det inte handlar om din egen riskbenägenhet – även om du är beredd att dö för att få behålla din rörelsefrihet, tänk på dina anhöriga! Tänk på sjukvården! Ta gärna en promenad, men bjud inte hem folk, spela inte bridge eller fika hos varandra.

De allra flesta hjälps åt för att krisen ska bli så lindrig som möjligt. Var inte en av dem som motarbetar detta. Stanna hemma om du kan, se till att de som måste vara på jobbet för att samhället ska fungera får vara så friska som möjligt liksom riskgrupperna. Hjälp en granne! Håll humöret uppe! Det kommer en tid efter covid-19 också.