Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Gunilla Håkansson, chefredaktör
Gunilla Håkansson, chefredaktör

Gunilla Håkansson: Därför publicerar vi mördarens namn

Vad är det som avgör när vi publicerar namn och bild på en misstänkt eller dömd brottsling? Svaret är att det inte finns någon enkel regel.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Fram till idag har vi valt att inte namnge Wilma Anderssons mördare Tishko Ahmed, som nu dömts av hovrätten till 18 års fängelse. Utsikterna för att han ska få sitt mål provat i Högsta domstolen är minimala. Därmed är det klart att han kommer sitta inlåst i många år framöver, trots att han själv nekar till brotten.

Frågorna som varje ansvarig utgivare måste ställa sig är ”Hur stort är allmänintresset och hur stor skada ställer en publicering till med?”Ju mer officiell person du är, desto mindre kan du hoppas på att massmedia skyddar din identitet om du begår brott. Folkvalda politiker och människor som på annat sätt valt att inta en officiell roll i samhället får räkna med att granskas hårdare än ”vanliga” människor utan position. Då är det vanligt att man namnger redan vid misstankar och inte inväntar dom och även namnger vid brott med mindre straffvärde. Är du en ”vanlig människa”, utan någon särskild position i samhället kommer de flesta medier vara försiktigare med namn- och bildpubliceringar. Inte alltid främst med omtanke om dig själv, utan din familj. Det kan till exempel handla om yngre syskon som får stå till svars och hatas för saker de kanske inte hade minsta inblandning i.

LÄS MER: Detta är Tishko Ahmed – mannen som mördade Wilma

Allmänintresse får inte förväxlas med att många är nyfikna. Wilmas försvinnande engagerade många på ett extraordinärt sätt. Många har deltagit i sökningarna efter Wilma, till en början i hopp om att finna henne vid liv och återföra henne välbehållen till familjen. Senare stod det klart att man nu letade efter delar av hennes kropp. Många fortsatte att leta lika ihärdigt i hopp om att kunna ge de efterlevande fler svar, nu senast i helgen. Fallet engagerade en hel stad. Minst.

Men Wilmas familj och släkt då, hur resonerade vi när vi publicerade bild och namn på ett oskyldigt offer? Eftersom man länge hoppades att Wilma var vid liv och familjen behövde snabb hjälp med att hitta henne så publicerades hennes namn och bild redan innan man förstod hur fruktansvärt hennes öde var. Och det är ju just så med namn- och bildpubliceringar. Det går inte att backa när man väl valt att göra dem. Dessutom är Wilma just ett oskyldigt offer, hennes familj är krossad men inte på grund av något Wilma har gjort. De vill inte att Wilma ska glömmas, utan vädjar tvärtom om hjälp från oss alla att hjälpa till att finna hela Wilma och kanske därmed få alla svar på vad som hände henne. Många vill hedra Wilmas minne och runt hennes namn och bild finns värme och kärlek.

Sammantaget bedömer jag nu, när mannen dömts för mord i hovrätten, att allmänintresset i detta fall är större och uppväger skadan av namnpubliceringen. Det är ytterst osannolikt att domen tas upp av Högsta domstolen och domen får anses slutgiltig, trots Tishko Ahmeds nekande.