Det är ovanligt att vi publicerar namn på dömda brottslingar. Att någon döms för ett brott innebär inte automatiskt att vi uppger namn. Grundregeln är tvärtom att vi inte publicerar namn och bild på dömda brottslingar. Men finns det ett stort allmänintresse får vi börja överväga namnpublicering. Saknas det finns det heller ingen anledning att namnge.
Men varför är vi så försiktiga? Vid grova brott handlar det sällan om att skydda den dömda brottslingen som många tror. Men den dömda kan ha nära anhöriga som drabbas hårt av en namnpublicering. Det kan till exempel finnas minderåriga barn, gamla föräldrar eller andra nära anhöriga som får sina liv raserade på grund av vad deras anhöriga har gjort. Skadan för de oskyldiga som drabbas måste därför vägas mot allmänhetens intresse.
Ju mer officiell person du är, desto mer benägna är vi att publicera namn och bild. Folkvalda politiker och människor som på annat sätt valt att inta en officiell roll i samhället får räkna med att granskas hårdare än ”vanliga” människor utan position. Då är det vanligt att man namnger redan vid misstankar och inte inväntar dom och även namnger vid brott med mindre straffvärde. Ju mer makt, desto hårdare granskning.
Är du en ”vanlig människa”, utan någon särskild position i samhället kommer de flesta medier vara försiktigare med namn- och bildpubliceringar.
I mordfallet som kallas assistentmordet är den dömda en före detta politiker, som själv valt offentligheten genom att kandidera till kommunfullmäktige i Munkedal i förra valet och fick en plats som ersättare i en nämnd. Hon utförde dessutom mordet hemma hos en person som behövde stöd från samhället i form av personlig assistans. Denna var i beroendeställning till den assistentkollega som den dömda knivhögg och lät förblöda utan att tillkalla hjälp, vare sig för kollegan eller brukarens räkning. Brukaren behövde ständig tillsyn och därmed också försattes i fara genom att lämnas åt sitt öde, utan att på egen hand kunna tillkalla hjälp. Att mordet utfördes inför en person som var i beroendeställning till den mördade ökar allmänintresset.
När kvinnans morddom nu fastställts i hovrätten, bedömer jag att allmänintresset i detta fall är större och uppväger skadan av namnpubliceringen.
