Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ingalill Sundhage chefredaktör Bohusläningen Bild: Lasse Edwartz

Dags att syna korten kring fotboll och jämställdhet

Ingalill Sundhage: Orsaken till trögheten är attityder och fördomar. Man förväntas inte gilla fotboll som tjej.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Måndagens pratbar på O`Learys, som Bohusläningen arrangerade, visar behovet av att prata om jämställdhet inom fotbollen. I panelen fanns förbundskapten för F16 Pia Sundhage, kanslichef för Bohusläns fotbollförbund Lars Hansson och avdelningschef fritid på Uddevalla kommun Anna Reinhardt.

Både kommunen och fotbollförbundet är medvetna om att jämställdheten i klubbar och föreningar haltar och gör vad de kan utifrån sina perspektiv. Svff till exempel, har ett projekt vars syfte är att hitta kvinnliga ledare, Uddevalla kommun betalar mer i bidrag för varje aktiv tjej jämfört med killar.

Visst, vi tar steg framåt, det räcker med att slänga en blick i den historiska backspegeln för att inse det, men jäklar vad långsamt det går.

Orsaken till trögheten är attityder och fördomar. Man förväntas inte gilla fotboll som tjej. Därför blir pappan förvånad när dottern vill spela fotboll. Man förväntas vara en duktig flicka som snällt följer instruktörens anvisningar och gör det hon blir tillsagd, medan grabben tar egna initiativ och gör det han gillar allra mest; sparka bollen.

Vi formulerar mål och policys om jämställdhet och att behandla alla lika men när det är dags att fatta beslut glömmer vi jämställdhetsmålet och gör som vi alltid har gjort. Inom fotbollen innebär det att man utgår från killarnas behov, killarna blir normen.

När jag var liten gillade jag att springa fort. Jag tyckte det var häftigt att klättra i träd och jag blev glad när jag fick ett par byxor med gylf (!). Men, jag älskade också att gå i mammas högklackade skor och jag minns att min idealbild var fröken från småskolan – Kerstin, som personifierade det jag ville bli när jag blev stor.

Denna bredd, som fanns i min värld på 60-talet, önskar jag alla tonåringar som längtar efter bekräftelse för den de är – oavsett kön. För visst går det alldeles utmärkt att vara tjej och gilla att ta i med kroppen. Och visst är det helt okej att som kille gilla taggar på skridskorna och göra åttor på isen eller sy sina egna kläder.

Varför skulle inte tjejer ha behov av att springa fort, sparka en boll, plocka sönder en bilmotor och varför skulle inte en grabb gilla att uttrycka sig i konståkning eller stå och mysa med en häst och älska det livet som innehåller det mesta; hårt slit och kroppsarbete, enträgen träning, fokus på resultat, utveckling, känsla, timing.

Som Pia Sundhage sa i måndagens pratbar; om en kille kommer in i ett stall där det oftast är tjejer, blir killen sedd, bejakad och uppmuntrad att komma tillbaka.

Hur gör fotbollen - egentligen?

Trevlig helg!