Jämställdhet och jämlikhet i all ära, men en sak, det är faktiskt inget fel i att en man håller upp dörren för en kvinna eller ger komplimanger. En kvinnas förmåga att hålla upp dörren själv försämras inte av att någon gör det åt henne. Därför vill jag slå ett slag för att feminismens egentliga innebörd inte ska försvinna i dimman av onödiga och småaktiga orsaker till att feminism behövs. Feminismen ska fortsätta handla om män och kvinnors lika rätt att yttra sig, lika lön, samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som män. Det innebär därför inte att män ska sluta vara gentlemän. Många män behöver däremot lära sig att representera sig själva på ett snyggt sätt.
Jag halkade in på en hemsida för män, humoristisk men ändå allvarsam. Jag hade velat hänvisa till sidan men det finns ingen person eller företag kopplad till den. Det som väckte min uppmärksamhet på sidan var att den ger goda råd och vägledande ord om hur en gentleman ska uppföra sig. Det fick mig att känna att allt inte gått åt skogen med vad jämlikhet i det här landet handlar om.
Hittills har det bara funnits mallar för allt som är dåligt med män och vad de gör fel som uppmärksammats. Det skulle inte skada med en mer hoppingivande syn på att det finns de som vill förbättras och de som kan bete sig. Om kampen ska innehålla hat och målet vara att underkuva män, tror jag att kvinnokampen för de viktigaste frågorna kommer ta mycket längre tid än nödvändigt att nå.
En inställning som alltid talar om när och vad män gör för fel genomsyrar hela den feministiska kampen, det är så lätt att skrika ut att alla män är svin, trots att de flesta av oss har manliga anhöriga och/eller vänner i vår omgivning som vi beundrar eller som är våra vägledare. Vi är bra på att tala om för människor av andra grupper vad de gör för fel. Men vi behöver också bli bra på att tala om när handlingar i vårt sällskap är rätt och vad vi behöver.
Jag tror starkt på att inställningen om att peka på brister hela tiden skapar en obalans och som inte är gynnsam. Vi ska inte begå samma fel mot dem, som män gör och gjort mot oss. Vi vinner förtroende för våra mål – och når det – om det inte grundar sig i avsky eller att formatera om män till likgiltiga robotar, eller underminera deras blotta existens.
Jag vet inte hur det är för alla andra, men i mitt fall hade jag inte stått stadig på mina två ben om det inte vore för männen i min närhet. Och jag skäms inte för att säga det överhuvudtaget. Numera låter det som att ju hårdare ton man har mot män, desto mer revolutionerade och rätt i sak har man. Det är fel, vi ska vara jämlika, och jämlikhet är målet, varken mer eller mindre. För att ingen ska missförstå min ståndpunkt: en kvinnokamp behövs, utan hat men med mer välvilja för vår sort.
Vi ska inte förglömma att när vi för en kamp mot män, så gör vi det även mot de som är inte förtjänar att bli drabbade. Därför behöver vi tänka en extra gång på hur vi uttalar oss, hur vi för kampen och vilka det är vi menar. Alla män är inte dåliga.
