Det är en del av det vi firar. Det för dock också tanken lite fel. Den svenska centraliserade staten skapades genom Gustav Wasa. Han valdes till kung 6 juni 1523. Westfaliska freden 1648, lade grunden för de europeiska nationalstaterna. Då talade man om den eviga freden.
Nu talar vi om EU som ett fredsprojekt. Ett EU som utvidgas både geografiskt och politiskt, genom samarbete, överstatlighet och regionernas Europa. En utveckling som bromsas av Brexit och nynationalism.
Våra svenska värderingar är dock inte så svenska när vi tänker efter. Demokrati är ett begrepp från Grekland. Maktdelning och fria domstolar har en grund i det antika Rom. Parlamentarismen har sina rötter i England. Tanken på individens frihet formades under den franska revolutionen. Begreppet ”folkhem” har sitt ursprung i Tyskland.
I oktober 2015 ordnande regeringen en konferens med anledning av flyktingkrisen. Inledningstalaren sa att det inte finns någon svensk kultur. Det var nog inte så illa ment som det var sagt. Kanske tänkte talaren på att vi lånat in många seder, som matjessill, majstång och julgran. Kanske tänkte hon på den politiska bakgrund jag nyss beskrev.
Självklart finns det en svensk kultur.
Självklart finns det en svensk kultur. Vi har till våra rötter lånat in och skapat en specifik svensk kultur. Våra rättigheter, återfinns i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. De kan därför både ses som universella och svenska.
Det vi firar på nationaldagen är förmågan att ta till oss idéer och ge dem en speciell svensk form. Det gäller bland annat traditionen av en internationellt sett balanserad politisk debatt.
Som partipolitiker insåg jag att mina motståndare inte drevs av sämre skäl än mig. Det gällde även Ny Demokrati. Jag sa i en debatt – Ingen bilist vill köra av vägen. Men några gör det, för att de inte tar hänsyn till egen förmåga, vägen och andra.
I de senaste valen har jag noterat en ny attityd. Det blir vanligare att angripa andras uppsåt, deras moral och tillskriva motståndare åsikter de inte har. På sikt skadar detta demokratin och det vi kan kalla den svenska politiska modellen
I EU valet var det tydligt. Detta trots att skillnaderna mellan partierna var mindre än i andra val. Fem partier V, MP, S, M, KD och SD, vill numera att Sverige ska vara medlem i EU. De är också överens att vara försiktiga med mer överstatlighet. Alla tycks gilla ett lagom Europa. Två partier C och i synnerhet L, vill göra EU starkare. De lutar åt Macrons vision för EU. V och SD är motpolerna, V mer för globalism, SD mer för nationalism.
Sverige tycks dras isär
I EU valet tycks Sverige dras isär. Storstäder mot övriga landet. Mönstret går igen även hos oss. I Dalaberg fick S cirka 50 procent. I Lane Ryr fick SD cirka 32 procent. I Uddevalla blev S största parti. I Munkedal blev SD största parti.
Det bästa med 6 juni är att vi då alla kan sluta upp bakom det som ska förena oss. Det är en ovanligt stark tro på de universella mänskliga rättigheter som vi med fog också kan se som svenska värderingar.
Om vi är stolta över egna traditioner kan vi lättare ta till oss nya. Då kan andra lättare möta oss. Ett kan vi aldrig ge efter på, de universella mänskliga rättigheterna ska gälla för alla oavsett, bakgrund, kön, religion eller läggning. Det är det speciellt svenska vi ska fira på torsdag.
