Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Gunilla Håkansson Chefredaktör Bohusläningen Bild: Henrik Lundbjörk

Det stora kunskapslyftet sker nu!

Äldre måste lära sig Facebook och Facetime för att prata med barnbarnen.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Jag har haft en del tekniska problem på sistone, eller till och med mer mekaniska. Som att spishällen la av i samma ögonblick som vi lämnade vår lägenhet i Malmö - fast det blev mer de nyinflyttades problem, eftersom jag inte kunde göra något från Bohuslän. Dörrhandtaget på ytterdörren till vår lägenhet i Ljungskile var nästa överraskning. Plötsligt fungerade det bara för att ta sig ut ur lägenheten, men inte in. Det löste säljaren på under halvtimmen åt oss - vissa nyinflyttade har mer tur än andra!

Men när det gäller teknik som i IT så tror jag att många har tagit ett jättekliv framåt kunskapsmässigt i samband med pandemin. Alla på redaktionen har blivit så mycket bättre på digitala möten. Vi lärde oss snabbt att stänga av mickarna när vi inte hade ordet, för att undvika rundgång. Det är för övrigt mycket lättare när alla som medverkar i mötet har varsin dator i varsitt rum - det sämsta är när man ska vara med i ett möte där sju personer är samlade i ett rum och bara du själv är med via länk. Då hör man bara vad en eller max två personer i rummet säger. Men när alla har varsin mikrofon blir det lättare att höra alla.

Det här gäller ju så klart även privata möten. Hur många äldre har inte snabbt fått ta till sig de nya teknikerna som Facetime, Skype eller andra mötesverktyg, nu när de inte kan träffa sina barn och barnbarn i verkliga livet? Min egen mamma och pappa, 85 respektive 87 år har länge varit uppkopplade och har haft Facebook i många år - gemensamt konto dock! En gemensam mobil har de också - helt otänkbart för en yngre generation. En mobil är ju mer privat än en tandborste! Fast de har haft en mycket enkel variant av mobil tidigare.

Men sedan en tid har min mamma en egen smart telefon. Ibland trilskas den för henne - hon får inte lov att skriva på engelska för den bara "rättar" det hon skrivit till någon mystisk svenska. Ibland kan hon inte svara, då får hon ringa tillbaka när hon ser att jag ringer. Men för det mesta fungerar det så himla bra! Jag är imponerad! Hon skriver snabbt sms och hon använder emojisar precis korrekt och så finurligt så att man kan tro att det är hennes modersmål.

För min tekniskt intresserade pappa gick det inte lika bra när han fick en smartphone för några år sedan. Men jag tror att mammas drivkraft, att kunna hålla mer kontakt med barn och barnbarn lite smidigare, gör att hon är ytterst lättlärd. För pappa duger den vanliga telefonen lika bra...