Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ingalill Sundhage Bild: Lasse Edwartz

Ingalill Sundhage: Ett kommatecken kan göra hela skillnaden

"Även om ambitionen är att allt ska vara rätt och riktigt, räcker vi inte alltid riktigt till."

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Förra veckan hade vi ett syftningsfel i tidningen som blev mycket uppmärksammat. Både via mejl och telefonsamtal kom påpekanden, både till mig och till skribenten. Nu är ju - dessvärre måste jag tillägga - syftningsfel bland det vanligaste felet vi journalister gör, och det trots att vi hela tiden är medvetna om hur lätt det kan ske. Men just detta blev extra dråpligt, därav den stora uppmärksamheten.

Artikeln handlade om aggressiva och bajsande måsar, något vi både ser och drabbas av lite till mans sommartid. I vår text om måsarna blev det istället människorna som bajsade på balkongen och inte måsarna. Och trots att flera läst texten före publiceringen, slank den igenom.

Och det är tämligen typiskt. När man vet vad texten handlar om är det så lätt hänt att man inte ser när det blir syftningsfel, och i just det här fallet blev det dessutom extra dråpligt. Jag gissar att en och annan en fick bilder i huvudet av bajsande människor sittandes på sina balkonger.

Skribenten gjorde det enda rätta; tog på sig skämskudden och gjorde en pudel i sin God morgon-spalt några dagar senare. Det är det enda man kan göra när man dabbat sig på det viset. Som tidning producerar vi mängder av text – i princip en bok varje dag – och även om ambitionen är att allt ska vara rätt och riktigt, räcker vi inte alltid riktigt till. Men vi läser texter innan de går i tryck och ut på webb, vi granskar hela tiden våra texter med kritiska ögon, vi kollar faktauppgifter, stavning på namn men sätter förstås också vår tilltro till smart mjukvara. Ändå blir det fel ibland.

Också jag har under åren gjort ett antal syftningsfel under min tid som reporter. Jag minns särskilt ett för det hamnade inte bara i Sjuhäradsbygdens tidning, som jag jobbade för på den tiden, utan också i Grönköpings veckoblad. Exakt vad artikeln handlade om minns jag inte men den var från Strömma Lantbruksskola där det var hästarna som red och inte ryttarna.

Visst är det roligt att bli citerad, men inte på grund av syftningsfel förstås.

Nu är det inte bara jag och Anna som har problem med detta. Branschtidningen Journalisten viger sin sistasida åt grodor i pressen och där är många tidningar, stora som små, kvällstidning som morgontidning representerade.

Hur det var med syftningsfel förr i tiden vet inte jag, men däremot säger forskare som tittat på tidningar från förr att det oftare rätt i dag jämfört med blytiden. Det är förstås en tröst. Datoriseringen har ersatt korrekturläsarna och även om programvaran blir allt bättre, slinker syftningsfelen igenom, i alla fall än så länge.

Trevlig helg!