Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Overkliga månader i Uddevalla

Exceptionella tider som för tankarna till krigstider.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Det närmar sig fem månader för mig i Uddevalla - och vilka fem månader sedan! Det var ju spännande och ovant för mig rent personligen att börja på Bohusläningen och flytta upp efter två decennier som chefredaktör på veckotidningen Allas i Malmö och ett kort mellanspel som nyhetschef på Östran. Snudd på overkligt faktiskt. Men det var märkliga tider även för Uddevallaborna, som präglades av chocknyheten om mordet på 17-åriga Wilma. Jag, som kom utifrån, upplevde att staden med omgivningar slöt sig samman och stöttade varandra och gjorde allt de kunde först för att hitta Wilma vid liv och sedan för att hjälpa de anhöriga att åtminstone få en kropp att begrava. Åtal beräknas väckas inom ett par veckor, så det kommer dröja länge ännu innan familjen och staden får något avslut i det tragiska fallet.

Vädret i vintras, det eviga regnandet och stormandet, underströk sorgen. Men så började det ändå ljusna och jag fick en uppfattning inte bara invånarnas vänlighet utan också om Uddevallas skönhet när jag äntligen kunde se staden i ljus! Livsandarna återvände, men då kom nästa känsla av overklighet som ökade i takt med att covid-19-smittan spred sig i Bohuslän precis som i övriga världen. Statsministern höll tal till folket, kungen likaså och jag som har en engelsk sambo lyssnade också till Queen Elizabeth. Karantän, isolering och fysisk distans för att sakta ner smittspridningen tär på mångas psyken. Ovan nämnda sambo flyttar snart upp till Bohuslän, men att jobba hemma innebär just nu att jag inte träffar någon vare sig på dagar eller kvällar, det är svåruthärdligt. Men någon gång i veckan måste jag av praktiska skäl jobba från redaktionen. Vilken fest att få träffa de få medarbetare som är inne! Ännu värre är det för våra äldre som helst inte ska handla och alltså knappt får se någon ens på håll om de inte vågar sig ut på promenad. Exceptionella tider som för tankarna till krigstider.

Jag vill citera en läsare och tillika min nya mejlvän Maj-Britt Jonasson i Uddevalla, snart 89 år, som tycker att det kunde vara ännu värre, om man nu kan jämföra katastrofer med varandra.

– Corona är bättre än krig! Här har vi en gemensam fiende oavsett vad vi gör eller vart vi kommer ifrån.

Det ligger något i det. Även om vissa konspirationsteoretiker vill hävda att det nya coronaviruset är spritt med vilja så tror jag att det helt enkelt bara hände, som så många gånger förut. Och det är ändå trösterikt att det inte är någon som vill oss ont. Det bara händer.