Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Polisen har rätt att bryta mot trafikregler

Bohusläningens chefredaktör Ingalill Sundhage svarar på kritiken efter lördagens krönika.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Lördagens krönika, som jag skrev, väckte omåttlig ilska, framför allt hos polisen, även om några ur allmänheten också hörde av sig. Bland alla kommentarer som obegåvad, okunnig, avgå från ditt jobb, du skämmer ut hela journalistkåren, fake news och ”hoppas att du kör av vägen på Stallbackabron och drunknar”, fanns det en tydlig tråd; läs på först och skriv sen.

Det hade inte jag gjort. Eller rättare sagt, jag läste inte på kap 11 i trafikförordningen eller kollade på polisens hemsida vad som gäller. Det borde jag ha gjort för nu blev det fel, vilket jag beklagar och ber om ursäkt för. Samtidigt har jag förstått av mejl från flera poliser att min missuppfattning är tämligen vanlig hos allmänheten. För poliser har nämligen rätt att bryta mot trafikregler, som att köra fortare än vad hastighetsbegränsningen säger.

Några poliser, som Markus vid ingripandeenheten i Malmö, har varit vänliga nog att ge mig korrekt information och bra exempel på när polisen får köra fortare än alla andra utan blåljus och man delar in utryckningarna i tre olika steg: Tjänsteutövning, brådskande fall och trängande fall. Det kan översättas med hur bråttom man kan ha – från inte bråttom alls till väldigt bråttom.

I det första fallet håller man sig till hastighetsreglerna men kan köra på cykelbanor, mot enkelriktat eller parkera på ställen som inte du och jag får göra.

Om det handlar om brådskande fall rycker polisen ut till ett beordrat jobb. Det kan handla om att polisen kör ikapp någon som har begått ett brott av något slag och då får polisen bryta mot

hastighetsgränsen och köra precis lika fort som på ett jobb med blåljus och siren. Men det är inte fara för liv och hälsa och då får inte polisen slå på blåljuset. I sådana fall blinkar polisen med helljusen och markerar omkörningar till andra trafikanter och om jag fattat rätt så förväntas det att jag som bilist ska flytta på mig, oavsett vart jag ska. Men det ställs också höga krav på polisen att ta ansvar för övriga trafikanter, om man kör fortare än hastighetsgränsen, skriver Markus. Och regelverket gäller oavsett om bilen är målad eller inte. Det kan var en hyrbil eller civil bil som ägs av polisen.

I trängande fall får polisen använda blåljus och köra mot rött och stopplikt, men då ska det också vara fara för liv eller stor skada på egendom.

Men jag vill också passa på och återigen framföra den poäng jag hade i fokus när jag skrev krönikan, nämligen den att har man rättigheter så ska man också använda rätten med förstånd och när det är befogat. Några mejl från enskilda poliser berättar att man inom myndigheten jobbar kontinuerligt med detta. Och om jag i all ödmjukhet får lägga fram ett förslag för att förtydliga polisens utryckning; varför inte installera en ny typ av blåljus i fronten som föraren kan blinka med istället för det vanliga helljuset. Det skulle göra utryckningen tydligare för mig som trafikant utan att polisen behöver slå på hela blåljussystemet och röja sin framfart.