Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

När Storbritannien går till val i december vill Liberaldemokraterna under ledning av Jo Swinson göra en ”Macron” och slå ut både konservativa och socialister.

Så tar Liberaldemokraterna Brexit-fighten

Richard Appelbom: En tänkbar trofé vore att vinna Margaret Thatchers gamla valkrets Finchley från de Konservativa.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Liberalerna var ett av de två stora brittiska partierna i början av 1900-talet. Men socialdemokratiska Labour tog över som huvudalternativ till de Konservativa. Därefter har Liberalerna, som numera heter Liberaldemokraterna (Libdem), ständigt försökt komma tillbaka. Men lättare sagt än gjort, i synnerhet när valsystemet med enmansvalkretsar missgynnar mindre partier.

Nu finns förhoppningar om ett genombrott. I valet i december hoppas Libdem göra som president Emmanuel Macron i Frankrike och slå ut både socialister och konservativa. Många misstror Labour, som gått till vänster under Jeremy Corbyn. De Konservativa framstår som mer till höger än tidigare och som entydiga EU-motståndare.

Libdem, som är en sammanslagning av Liberalerna och SDP, en utbrytning från Labour. är tydliga i att de vill att Storbritannien ska vara kvar i EU. Liberalerna har varit för EU sedan 1950-talet och SDP bildades i mångt och mycket i protest mot att Labour historiskt sett var EU-skeptiskt.

Idag finns på riksplanet 3-4 partier med ett opinionsstöd på över 10 procent. I Skottland och Wales tillkommer dessutom nationalistpartier. Då gör valsystemet det svårt med prognoser om mandaten. Libdem har i 60 valkretsar (av 650) gjort en uppgörelse med De Gröna och ett walesiskt nationalistparti om att bara en kandidat, oftast från Libdem, ska ställa upp för att på så sätt hålla ihop de EU-vänliga rösterna . Det talas också mycket om att väljarna inte ska ”kasta bort sina röster” på kandidater som är chanslösa i valkretsen.

Det uppmärksammas sannolikt än mer i år, men är egentligen inget nytt. Partierna vill gärna få väljare att rösta taktiskt genom att framställa sig själva som ett av huvudalternativen. Jag minns med obehag när jag en gång valarbetade för Liberalerna i ett fyllnadsval och det på valdagen delades ut ett flygblad om hur valet stod mellan Liberalerna och de Konservativa. Men det var en påhittad opinionsmätning. Även om man anser att valsystemet är orättvist kan inte "fake news" som påhittade mätningar försvaras. (För övrigt vann Liberalerna det aktuella fyllnadsvalet.)

I år hoppas Libdem främst vinna valkretsar där många röstade mot Brexit. Det kan ge god utdelning i främst Londonområdet. En tänkbar trofé vore att vinna Margaret Thatchers gamla valkrets Finchley från de Konservativa. Libdems kandidat är judinnan och den nuvarande parlamentsledamoten från Liverpool Luciana Berger, som lämnade Labour i protest mot antisemitism i partiet och oklar EU-politik. I Finchley röstade 69 procent för att stanna i EU och över 20 procent (mest i landet) av väljarna är judar.

Där stödet för att lämna EU är större kan Libdem däremot få problem med att vilja stoppa Brexit utan att hålla en ny folkomröstning. Så är det exempelvis i sydvästra England och i delar av Wales, där Libdem länge har varit starka. I Skottland var det däremot bara två valkretsar som röstade för Brexit. Tråkigt nog för Libdem är den ena höglandsvalkretsen som utgör ett deras fyra skotska mandat.

Libdem borde som ”dubbelunionister”, för både den europeiska och den brittiska unionen, kunna hävda sig i Skottland, men mätningarna pekar på stort övertag för de skotska nationalisterna (SNP), som också är emot Brexit. Här gäller det att partiledaren Jo Swinson kan behålla sitt mandat. SNP vill nog gärna slå ut Swinson, som är den enda nationella partiledaren från Skottland.