Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Gunilla Håkansson, chefredaktör Bohusläningen Bild: Henrik Lundbjörk
Gunilla Håkansson, chefredaktör Bohusläningen Bild: Henrik Lundbjörk

Släktforskare bakom årets bästa nyhet

Makalöst arbete bakom gripandet av mördaren i Linköping

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Det skrivs kriminalhistoria var och varannan dag i Sverige just nu. Först den fantastiska upplösningen på de fruktansvärda morden i Linköping för 16 år sedan, då en liten 8-årig pojke och hans tillskyndande försvarare, en 56-årig kvinna, föll offer för en knivmans besinningslösa våld.

Dagen efter kom beskedet om nedläggningen av utredningen av Palmemordet som skedde för 34 år sedan och ett utpekande av den så kallade Skandiamannen som misstänkt mördare. Presskonferensen om Palme-utredningen lämnade åtminstone mig med ett uppgivet "jaså, fortfarande inga nya bevis".

Men alla måste väl nästan ha tappa andan inför det helt makalösa arbete som polisen gjort tillsammans med Sveriges främsta expert på släktforskning, Peter Sjölund, när det gäller dubbelmordet. Vem hade kunnat föreställa sig att släktforskare världen över skulle bli så viktiga för att lösa mord decennier bakåt i tiden?

Det är svårt att riktigt greppa hur pusslet går till. I fallet med dubbelmordet i Linköping hade man dna-profilen, som den misstänkte lämnat dels genom blodspår, dels genom en tappad mössa på brottplatsen. Dna-profilen laddades ned hos ett företag som säljer tester till privatpersoner i Sverige. Eftersom man i dessa tester kan känna igen delar av ett dna som återkommer i en släkt kan man med släktforskarnas hjälp gräva sig tillbaka ända till 1700-talet i vissa fall och sedan framåt igen och ringa in vilka i släkten som kan vara intressanta.

Polisen fick träff. Inte en, utan mer än hundra träffar. Av dem kunde 10-15 personer vara hyfsat nära släktingar till den misstänkte. Till slut hade man bara två bröder kvar, man tog in båda och det var 100% träff på den ena av bröderna. Han erkände omedelbart.

Det är svindlande. Mohamad Ammouri som i dag skulle ha varit 24 år kommer inte tillbaka till sin familj och det gör heller inte den förbipasserande hjälten Anna-Lena Svenson, som försökte gå emellan och skydda pojken. Men deras familjer får i alla fall ett erkännande och i bästa fall någon slags förklaring från den i dag 37-åriga mannen.

Och sättet man hittade den misstänkte mördaren på är helt banbrytande och nästan som hämtat ur en science fiction-film. De mördare och våldtäktsmän som trott att de klarat sig undan rättvisan, trots att de lämnat dna på brottplatsen, bäva! Nu kan de börja vänta på att polisen ska knacka på dörren, även om det förflutit decennier sedan brottet.

Årets bästa nyhet hittills!