Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Stefan Edman.
Stefan Edman.

Stefan Edman: Nu är det dags att sätta press på Kina

I veckan dömdes den svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai till tio års fängelse. EU ger Sverige fullt stöd i fördömandet av den upprörande domen. Men kommer Beijing att lyssna? Har Europa någon chans att sätta press på kineserna med ett USA som inte längre är en pålitlig bundsförvant, allra minst i klimatfrågan?

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Kinas glupande energibehov handlar om att kunna bygga välfärd för 1,4 miljarder människor. Regeringen har sagt att kolanvändningen kan peaka, slå i taket, först kring år 2030. Det är illavarslande för klimatet. Men samtidigt satsar man mer på förnybar energi än något annat land. Första halvåret 2019 byggde Kina 10 TWh (miljarder kilowattimmar) kolenergi – men åtta gånger så mycket förnybar vind- och solkraft.

För fem år sedan lanserade kineserna sitt nya gigantiska utvecklingsprojekt ”Nya Sidenvägen”, Belt and Road, BRI. Ambitionen är att det ska vara hållbart och klimatsmart och binda samman Kina med övriga världen. Mer än 60 länder kommer att delta, och hundratals miljoner dollar ges i lån från kinesiska storbanker. President Xi Jinping beskriver Nya Sidenvägen som "green, intelligent, healthy and peaceful". Men kritiker menar att den också är ett sätt för Kina att komma åt begärliga naturresurser. Och att skapa en ny marknad för de kinesiska energiföretag som inte längre får bygga lika mycket kolkraft på hemmaplan som förr. Det gäller främst länder som redan är kolberoende men nu blir än mer "inlåsta" i fossil energi, kanske i ytterligare 30, 40 år. Pakistan, Bangladesh och Vietnam har idag kolkraftverk som helt eller delvis finansierats av den kinesiska regimen. Forskare menar att en tredjedel av alla kolkraftprojekt runtom i världen utanför Kina och Indien finansieras av Kina. Det kan röra sig om flera hundra.

Kinas kolsatsning i utvecklingsländerna kan bli avgörande för om FN:s klimatmål ska kunna nås eller inte. I skrivande stund ser den globala medeltemperaturen 2100 ut att bli 3 grader eller mera. Men så illa behöver det inte gå. Länderna där Kina i dag lockar med sockrade ekonomiska villkor för att dumpa ny kolkraft kanske i stället börjar satsa på den allt billigare sol- och vindkraften.

Kan kineserna påverkas? Parisavtalet 2015 hade knappast rotts iland om inte Kina och USA, då med Obama i Vita huset, haft flera år av gemensamma samtal. Nu avvaktar Kina den politiska utvecklingen i USA. I väntan på en ny amerikansk president måste EU ta ledartröjan och försöka förmå Kina att dämpa sin kolanvändning. Om det lyckas står skrivet i stjärnorna. Men det är tveklöst en av Unionens viktigaste globala klimatpolitiska utmaningar.