Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gunilla Håkansson Bild: Edvin Bergström

Tålamod – en alltmer sällsynt dygd

Gunilla Håkansson: Frågan är om vi överlag har blivit alltmer otåliga.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Det ska gå snabbt idag. Jag är lite irriterad över att det inte finns någon knapp för att stänga hissdörren i mitt nya hus i Uddevalla, så att hissen snabbare bestämmer sig för att gå upp. I huset som jag bodde i Malmö fanns just en sådan knapp och då satte hissen i gång säkert tre, fyra sekunder snabbare. Det är en sak jag saknar dagligen – men jag inser hur orimligt det låter.

Rörligt material växer snabbare än något annat på internet. Det är inte svårt att förstå – i vissa fall säger en film mer än tiotusentals ord. Men ofta studsar jag i min otålighet. Finns det bara film och ingen text orkar jag inte sitta och vänta på att presentatören ska komma fram till nyheten – det kan ibland ta flera minuter. Tur att det finns snabbspolning! Jag har också noterat att jag själv snabbt hoppar vidare i tanken. För att stötta mitt minne skickar jag ibland sms eller mejl till mig själv. Efter några sekunder plingar det till i fickan och jag, som är en oerhört nyfiken person, blir jätteglad och tänker ofelbart: "Åh, vem är det och vad kan det vara för spännande meddelande?" Jag blir ganska besviken när jag kommer ihåg att det var jag själv som skickade meddelandet för några sekunder sedan.

Nu tänker du säkert: ”Vad är detta för otroligt stressad människa?”. Du har förstås rätt. Men jag är i alla fall inte ensam om mitt rastlösa beteende. Det förstod jag när jag upptäckte att företagen som tillhandahåller talböcker gör reklam för att det finns en snabbspolningsknapp, så att du kan lyssna på talböcker i dubbel hastighet om du inte har tålamod att lyssna på en människa som talar i normalt tempo. Jag ska erkänna att det hänt att jag önskat att en sådan funktion funnits i verkliga livet, när någon väldigt omständlig person pratat på i evigheter. Men skulle nog ha svårt att lyssna på Kalle Anka-röster som läser upp ett litterärt verk. Filmer brukar jag heller inte snabbspola – fast jag spolar förbi otäcka partier. Det går ju inte när filmerna sänds i linjär teve. Min bästa kompis Malin avhjälpte detta genom att se hela The Shining utan ljud, samtidigt som hon spelade glada melodier på sin tvärflöjt, för att överhuvudtaget våga se filmen när hon var ensam hemma.

Frågan är om vi överlag har blivit alltmer otåliga. Samtidigt finns ju andra trender som exempelvis mindfulness. Det får bli mitt nyårslöfte, att finna frid i stunden innan hissdörren går igen och jag är på väg igen.