Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tacka de som serverar din mat

Jiyan Behrozy: Låt oss se till exempel lokalvårdarens insatser lika högt och värdefullt som en vd på ett stort företag.

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

De har en massa olika koncept överallt, caféägarna. Det är så många olika idéer, hos så många människor, som gör samma saker. Men än har jag inte varit på ett café där katter ingår som en del av caféets utsmyckning. Bara téet de serverar är rykande varmt så gör det ingenting att det inte är några katter där. Min far dricker sitt té på det viset. Det ryker fortfarande när han dricker téet i ett svep ur de små teglasen från Mellanöstern. Ja, man kan nästan se att det fortfarande kokar när han häller i sig det. Och jag har blivit nästan på samma sätt! Även om jag inte dricker det medan det ryker, så vill jag ha det serverat rykandes. Det ger mig en känsla av att det är ordentligt tillagat. Och så är det många ting i livet, vi tar efter vad andra gör och ibland gör vi om delar av det så att det blir på vårt egna sätt.

En sak som jag skulle vilja att fler restauranggäster tar efter, är att man väntar med att dra upp kameran till servitrisen eller servitören gått ifrån bordet. Jag ser alldeles för många som drar upp kameran medan de bli serverade mat eller drycker. Vi bör tänka mer på att denne kanske inte känner sig bekväm med att det viftas med kameror så snart de ska ge oss en, förhoppningsvis, bra matupplevelse. Vi vill ju inte bidra till en obekväm arbetsstund för den som ska utföra sitt jobb.

Jag har börjat fundera på det här när jag blev självkritisk till mitt eget sätt att vara med mobilkameran på restauranger. Jag älskar ju matkonst och tar gärna foton på alla olika idéer som finns serverade på en tallrik, men numera väntar jag till dem går och tänker på att aldrig ha kameran i höjd eller i riktning mot den som arbetar, eller andra gäster som säkert inte uppskattar att hamna på foton på min privata tid och på min privata telefon. Annat är det om jag är i tjänst och fotograferar.

Jag tror också att det finns på servitörer som blir alldeles lyckliga av gäster som vill lägga upp foton på restaurangbesök på sina olika kanaler. Men det är nog ingen god idé att riskera att någon blir obekväm på sin arbetstid för att vi ska visa vad vi gör om dagarna och var vi är.

Jo, vi behöver också bli tydligare med våra ”tack” när någon serverar oss mat. Serveringsyrket kan vara mycket tufft och många som arbetar i restaurangbranschen får dessvärre inte den lön de förtjänar och arbetstider kan bli väldigt långa. Många i branschen är också unga och har det som sitt första yrke. Vi tar för givet att vi ska få god service när vi är ute och äter men ibland glömmer vi människan bakom arbetet.

Egentligen ska denna vänlighet råda mot alla arbetare som gör våra vardagar trevligare, funktionella, roligare eller fungerande. Inte minst de arbetare som utför arbeten som kanske inte är högst upp på listan av populära arbeten eller högavlönade jobb. Låt oss inte alltid försvinna i digitaliseringens värld eller i våra egon när där står människor till vårt förfogande för våra önskemål, även om vi så betalar för den servicen. Låt oss se till exempel lokalvårdarens insatser lika högt och värdefullt som en vd på ett stort företag. För vi tenderar ofta till att värdesätta människor utifrån arbete, utbildning eller ekonomi. Men i själva verket behövs varenda en för att morgondagen ska vara livsduglig och trevlig att se fram emot