Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Gunilla Håkansson Chefredaktör Bohusläningen Bild: Henrik Lundbjörk

Vem bedömer vad som är barnets bästa?

Det är hårresande att en del barn mot sin vilja tvingas umgås med föräldrar som faktiskt kan skada barnet

Bohusläningen är oberoende liberal. Fristående kolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum. Åsikterna är skribentens egna.

Antalet ensamstående föräldrar blir fler och fler, så även i Bohuslän. I Uddevalla är antalet ensamstående föräldrar runt 2200 till antalet. De flesta skilsmässor och separationer går värdigt och civiliserat till. Men många fall slutar i en vårdnadstvist eller en strid i rätten om umgänget, trots att myndigheterna gärna ser att paren landar i gemensam vårdnad på ett eller annat sätt. I vissa fall är dock ena parten inte lämplig som vårdnadshavare.

Enligt en granskning som Sveriges Radio Ekot har gjort kan föräldrar som har blivit dömda för misshandel få vårdnaden eller rätt till umgänge med sina barn utan att någon gör en dokumenterad riskbedömning. Av granskade 144 vårdnadstvister från förra året fanns det i 133 fall uppgifter som visar på en risk för barnet. Trots det finns det bara dokumenterade riskbedömningar i cirka en fjärdedel av domarna.

Att föräldrar faktiskt kan anses vara lämpliga vårdnadshavare trots att de har en misshandelsdom förvånar inte så mycket som att myndigheterna inte utreder saken ordentligt, när de faktiskt känner till domen. Problemet ligger enligt rättssociolog Annika Rejmer i att de som utreder vårdnadstvister inte har samma befogenheter som de som utreder om ett barn far illa.

Hennes förslag är att vid misstanke om våld, missbruk eller psykisk ohälsa så ska en barnavårdsutredning automatiskt startas. Då får utredarna befogenhet att utreda från grunden, och behöver inte luta sig på föräldrarnas medgivande. Jag kan bara hålla med. Om rutinerade utredare får göra sitt jobb ordentligt och grundligt finns det mycket att vinna.

Grunden i lagen är ju att barnen har rätt till umgänge med båda sina föräldrar - inte att föräldrarna har rätt till umgänge med sina barn. Det är hårresande att en del barn mot sin vilja tvingas umgås med föräldrar som faktiskt kan skada barnet fysiskt eller psykiskt och där myndigheterna anar detta, men inte kan göra en ordentlig utredning.

Det finns också fall där en av parterna uppmuntrar och styr barnen att ta avstånd från ena föräldern, trots att denna innan separationen hade ett bra förhållande till barnet/barnen. En gedigen utredning bör kunna ge insikt inte bara i de fall där ena föräldern utgör en risk för barnet, utan det måste också vara lättare att hitta de fall där ena parten utövar sin föräldramakt till att få barn att ta avstånd från den andra, ofta snarare på grund av hämndlystnad eller egen vinning i vårdnadsstriden än för att de bryr sig om barnets bästa.