Liberalerna förväxlar jämlikhet med likriktning

Det är bra med valfrihet. Rätten att välja skola är en frihetsreform, så länge inte föräldrarnas religiösa uppfattningar påverkar valet. För skolan har till uppgift att utjämna möjligheter, och därför ska konfessionella friskolor förbjudas. I varje fall nya sådana, de gamla ska få vara kvar.

Ungefär så kan man sammanfatta Liberalernas röriga debattartikel om religiösa friskolor (DN 12/9). Argumentationen är minst sagt förvirrande. Jan Björklund och hans medundertecknare vill å ena sidan att L ska framstå som ett tolerant valfrihetsparti. Samtidigt vill de visa att de menar allvar med att bryta förortssegregationen.

Resultatet blir alltså att partiet vill förbjuda nyetablering av konfessionella friskolor och hindra de nuvarande från att öka sitt elevintag, men de vill inte stänga de nuvarande skolorna.

Liberalerna anser alltså att det är viktigt att skolan ”befriar” eleverna från familjens religiösa traditioner. Man kan undra varför detta krav inte gäller de skolor som redan finns. Om skolan ska vara fri från religiösa förtecken bör det det rimligen gälla alla elever.

Liberalernas förslag är inte bara konstigt, det är också värdelöst som integrationslösning. Att Sverige har problem med barn som isoleras från det övriga samhället är uppenbart. Det är angeläget att göra något åt det. Men grundproblemet är inte att elever går i skolor med religiös profil. Det finns både bra och dåliga konfessionella friskolor.

Religiösa friskolor är inte sämre än andra skolor. Enligt en undersökning Skolverket gjorde för några år sedan är det ovanligt att undervisningen brister i saklighet – problemen är snarare desamma som i de kommunalt drivna.

Skolans kompensatoriska uppdrag är viktigt. Men klassresor uppstår inte automatiskt för att man plockar bort religionen. Man utjämnar klasskillnader genom att satsa på bra svenskundervisning och ge stöd till svaga elever, inte genom att förbjuda frivilliga morgonböner. Det förbättrar inte elevernas betyg. Som så ofta förväxlas jämlikhet med likriktning.

Integrationen fixar man inte i en handvändning. Och definitivt inte genom meningslösa slag i luften.

Karin Pihl