Åsiktspluralism är ett viktigt liberalt värde. Därför är det av särskild vikt att ett liberalt parti har högt i tak, har det hetat i en rad debattinlägg och kommentarer i sociala medier de senaste dygnen.
Bakgrunden är bråket inom Liberalerna, där många ryckt ut till riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons försvar efter att hon fått kritik för att offentligt ha gå emot partiledaren Jan Björklunds ställningstaganden - samtidigt som hon själv ingår i partiets ledning.
Det kan tyckas självklart. Politisk debatt mår i allmänhet bra av att olika åsikter och perspektiv möts. Men frågan är om inte många inom L blandar ihop ett liberalt parti med ett liberalt samhälle.
Den avgörande uppgiften för ett liberalt parti är att försvara det liberala samhället. Det är exempelvis en anledning till att L-företrädare de senaste åren kommit att tala allt mer om hotet från islamismen.
Men om det råder oklarhet kring hur försvaret för det liberala samhället ska se ut, minskar partiets trovärdighet. Det är vad som sker när ledande partiföreträdare grälar inför öppen ridå. Särskilt bekymmersamt är det förstås i ett litet parti som länge uppfattats som otydligt av väljarna.
Liberalism kan ta sig många olika uttryck – och en fråga som religiösa friskolor ställer dessa skillnader på sin spets. Men ett partis existensberättigande ligger ytterst i förmågan att vinna väljarnas stöd och förverkliga ett program, inte i att vara en diskussionsklubb.
Därför är Liberalernas problem långt större än den personstrid om partiledarskapet mellan Jan Björklund och Birgitta Ohlsson – åsiktsskillnaderna mellan de två överdrivs generellt sett – som det nu bäddas för.
Liberalerna måste bestämma sig för vilket parti man vill vara. Ska man exempelvis satsa fullt ut på att vinna livsstilsliberala storstadsväljare och delvis frigöra sig från blockpolitiken? Eller ska man utmejsla en position som den mest konsekventa försvararen av liberala och sekulära värderingar inom Alliansen, även om det innebär kontroversiella ställningstaganden? Att i liberalismens och åsiktspluralismens namn försöka vara båda delarna, riskerar att leda till att man inte blir någonting alls.
