Friskolereformen som genomfördes i mitten av 90-talet är en frihetsreform som har kommit för att stanna. Initiativet kom från den borgerliga regeringen, men även inom socialdemokratin har friskolorna många förespråkare. Friskolorna öppnade upp för att andra än kommuner skulle kunna bedriva undervisning på grundskole- och gymnasienivå.
Friskolorna är dock inte fria att undervisa hur som helst och vad som helst. De lyder under samma regler som den kommunala skolan. Det finns dock skolor som leds av religiösa samfund eller organisationer. Liberalernas ledning – med det uppmärksammade undantaget av Birgitta Ohlsson – vill sätta stopp för att fler tillstånd ska ges till dessa och de ska inte heller få utöka sin verksamhet.
Liberalerna anser att ”de religiösa friskolorna riskerar att bli en samlingspunkt för nyanlända barn som där isoleras från det svenska samhället”. Frågan är om farhågorna är befogade.
Det handlar om 54 kristna, elva muslimska och en judisk skola i Sverige. Det är knappast så att de existerande muslimska skolorna skulle kunna klara av att ge de tiotusentals nyanlända barnen (som mestadels kommer från muslimska länder) undervisning. I praktiken blir det landets kommuner som kommer att ge huvuddelen av de nyanlända barnen den undervisning de har rätt till.
En av poängerna med friskolereformen är att man kan utnyttja de positiva krafter som finns i ideella organisationer och religiösa samfund. En skola där föräldrar, elever och lärare bärs av ett engagemang blir en bättre skola. I många länder är skolor som har religiösa samfund som huvudmän också populära skolor. Church of England har en miljon barn i 4700 skolor.
Alla friskolor är underställda regelbunden inspektion av Skolinspektionen. Håller utbildningen dålig kvalitet, eller är enbart inriktad mot religiös indoktrinering så kommer skolorna att stängas ned. Man får anta att även föräldrar med religiös övertygelse faktiskt vill ge sina barn en bra undervisning av god kvalitet. Det är svårt att se vari motsättningen består. Och en god utbildning är ju en av grundbultarna för att skapa en bra integration.
Ett förbud som Liberalerna föreslår slår hårt mot de skolor som finns redan i dag. Tänk om de planerar att expandera, bygga nya lokaler eller får fler ansökningar? Ska de tvingas säga nej till elever som vill gå i dessa skolor?
Man ska komma ihåg att det finns en lång tradition inom religiösa samfund och organisationer med egna utbildningsinstitutioner i Sverige. Till dessa hör bland annat Ljungskile Folkhögskola och L M Engströms gymnasium i Göteborg. Att det finns friskolor som drivs av engagerade huvudmän som – utan vinstsyfte – vill verka inom skollagens ramar och under Skolinspektionens kontroll kan knappast vara ett hot mot integrationen. Snarare en tillgång.
