Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

 Bild: Seej Nguyen
Bild: Seej Nguyen

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Ljudet av dina skattepengar som slösas bort

Politiken har ett ansvar för att se till att skattebetalarnas pengar hanteras varsamt.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Ett seriealbum om klimatjämställdhet, 802 000 kronor. En corona-app som skrotades innan lanseringen, 6,4 miljoner kronor. Ett platsvarumärke för Sundsvall – som innefattar en hårt kritiserad logotyp – 2,4 miljoner kronor. I alla tre fallen är det skattebetalarna som fått stå för notan.

Det är tre av bidragen som tävlar om den inte så ärofyllda titeln “Årets värsta slöseri“, i en omröstning av Slöseriombudsmannen. Bland de tio bidragen trängs exempel på dumdristiga projekt för att sätta kommunen på kartan, märkliga kommunala kommunikationssatsningar och offentliga it-projekt.

Flera bidrag känns lätt farsartade, som Malmö stad som lagt närmare en halv miljon på att ta fram “ljudet av malmö”, en ljudidentitet för staden. Den ansvariga kommunikationsbyrån har spelat in ljud på olika håll i Malmö – bland annat tystnaden på ett bibliotek – som klippts ihop till den gemensamma ljudbilden. Hittills har ljudidentiteten bara använts en ynka gång.

Ett eget ljud är Malmö än så länge ensamma om, men desto fler kommuner driver podcasts. En av fyra närmare bestämt, och en majoritet av regionerna. I den hårda konkurrensen på poddmarknaden, från såväl influencers som komiker och etablerade medier, är det få kommunala poddar som står sig. En av Göteborgs podcasts – ja, de har flera – har när man slår ut produktionskostnaden på antalet lyssnare kostat i snitt 312 kronor per lyssning.

Nominerade är även Timrå kommun, som 1996 startade ett bolag för att försöka sälja kommunens vatten. Men trots att kranvattnet i Timrå utsetts till Norrlands bästa, har företaget inte lyckats sälja en enda liter – och nu gått i graven. En kvarts miljon fick skattebetalarna punga ut för det misslyckandet.

Men skrattet över dråpliga kommunsatsningar sätter sig i halsen, inför det slöseri med skattepengar som välfärdsfusket innebär. Hur mycket pengar som läcker ut till bedragare och kriminella är svårt att veta exakt, men av de 18 miljarder som betalas felaktigt varje år kan hälften vara till fuskare. Bättre kontroll och samordning mellan myndigheter behövs, för att stoppa att pengar som ska gå till behövande hamnar i skurkars fickor.

Politiken har ett ansvar för att se till att skattebetalarnas pengar hanteras varsamt. De bortslösade pengarna hade troligen kunnat användas bättre, i kärnverksamheterna – kanske i skolan, vården, äldreomsorgen? Att sänka skatten, och låta invånarna behålla fler kronor i plånboken, är ett annat alternativ. Båda är bättre än att fortsätta slösa.