Uppdrag Gransknings program som tog upp #metoo och Virtanen som namngavs i samband med den rörelsen fick en hel del eftersvallningar. Eller vad sägs om nära 600 anmälningar till Granskningsnämnden, det hör inte till vanligheterna.
Som invånare och kvinna hävdar jag att #metoo är en viktig rörelse. Den speglar ett tillstånd i vårt samhälle som känns mossigt gammaldags och står för en attityd som absolut inte hör hemma i ett modernt samhälle. Men jag tycker också granskningen är superviktig ur ansvarig utgivarperspektivet.
I branschen är vi stolta över våra pressetiska regler och värnar dessa. Jag försvarar dom även när jag blir kallad PK och en fegis när jag är återhållsam med detaljer som inte har med saken att göra. Och det är just kring anonymitet kontra namnpubliceringar som jag ofta hamnar i sådana diskussioner med läsare.
UG:s granskning är intressant ur flera perspektiv. Ett som jag reagerade på var när samordnaren för #metoorörelsen varnar för att svara när UG ringer. Ett märkligt sätt att jobba på och som knappast gagnar trovärdigheten. Samtidigt är det ett underbetyg till oss själva inom media när mediemänniskor inte litar på kollegorna. För i den här historien är det många inom media som är offer och förövare.
#metoo visar behovet av att prata om sextrakasserier, det är inte tu tal om annat. Bland alla dessa historier finns det män som beter sig som grisar, som utnyttjar sin maktställning och som vill framstå som guds gåva till mänskligheten i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Och jag är också övertygad om att det finns kvinnor som utnyttjat detta och dragit fördelar av det.
Men trots att ord står mot ord och att det hänt för flera år sen namnger media männen, förmodligen bara för att de redan har fått sina namn publicerade på sociala medier. Då är det så att säga redan gjort och ska vi inom traditionella medier behålla vår trovärdighet måste också vi gå ut med namn.
Och därmed har vi blandat ihop äpplena och päronen ordentligt. Självständiga opinionsbildare driver sina åsikter, journalistiken däremot vill ge flera perspektiv. Och då gäller det för oss att hålla tungan rätt i mun, förhålla sig kritisk till alla inblandade källor och alltid ställa oss frågan hur allmängiltigt intressant är det? För om vi bara lutar oss mot att det redan är ute på sociala medier har vi utgivare vikt ner oss. Nä, se istället till att sociala medier också får ett regelverk att förhålla sig till.
Trevlig helg!
