Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Inflytelserik. Robert D Putnam är en ledande teoretiker på ämnet tillit i samhället.

Karl af Geijerstam: Mångfalden och tilliten är en utmaning

Vi ska inte skapa hotbilder av forskningen – utan möta utmaningarna.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I senaste numret av Ekonomisk debatt (8 / 2016) undersöker masterstudenterna Jonas Lundstedt (London School of Economics) och Simon Nissling (Københavns universitet) sambandet mellan etnisk mångfald och tillitsgrad i samhället.

Frågan är livligt diskuterad och det finns flera forskningsstudier från USA och Europa i ämnet. Dock är Lundstedts och Nisslings studie endast den tredje med svenska data som grund.

En av de mest inflytelserika forskarna i ämnet är statsvetaren Robert D Putnam vars forskargärning understryker vikten av civilsamhället och dess grund för en levande demokrati. När Putnam tog emot Johan Skytte-priset år 2007, var tilliten i fokus för hans föreläsning (E pluribus unum – Diversity and Community in the Twenty-first Century). Hans undersökningar visade då att det finns ett negativt samband mellan etnisk mångfald i undersökta orter i USA och graden av mellanmänsklig tillit. Ju mer etnisk homogen en ort var, desto mer var man benägen att hålla med om påståenden av typen "Jag kan lita på en främling".

I USA har forskare överlag hittat detta negativa samband. Men i studier från Europa är bilden inte alls lika klar, konstaterar Lundstedt och Nissling.

I främlingsfientliga kretsar är Putnams och andras forskningsresultat vanliga som argument mot invandring över huvudtaget. Man antar ett orsakssamband och drar ut argumentet så att "riktig" demokrati endast kan förverkligas i etniskt, kulturellt och språkligt homogena områden.

Till skillnad från USA, där man kan använda data för "Hispanics" eller "non-Hispanic black", får forskarna i Sverige använda data om födelseland från SCB som variabel. I SOM-undersökningarna ställs två frågor som undersöker tilliten. För det första om man kan kan lita på folk i allmänhet (mellanmänsklig tillit), för det andra om man kan lita på människor i området man bor (lokal tillit).

Lundstedt och Nissling finner inget samband när det gäller mellanmänsklig tillit. Men när det gäller lokal tillit finns det ett negativt samband. Ju mer heterogent ett län är vad gäller utrikes födda, desto större tendens finns att inte lita på sina grannar. Men forskarna konstaterar att storleken på effekten är ganska liten. Emellertid kan de se att sambandet är större när de tar in en tidsfaktor. I län där mångfaldsindex har ökat över tid, är tilliten också lägre gentemot det egna lokalsamhället.

Resultaten ligger alltså i linje med resultaten från Putnams forskning. Men innebär migration och stor invandring demokratins död? Nej, hävdar Putnam, med emfas. "Ökad migration och mångfald är inte bara oundvikligt, men över lång sikt också önskvärt", skriver Putnam. USA:s historia visar att på kort sikt utmanas social solidaritet och socialt kapital i samhället av migration. Men på lång sikt har migrationen till USA varit en framgång, socialt och ekonomiskt.

Han varnar för att det är olyckligt att förneka de utmaningar som en ökad mångfald ger på den sociala solidariteten. Men det är också fel att en "ohistorisk och etnocentrisk konservatism" kan förneka att det är både nödvändigt och önskvärt att dessa utmaningar måste mötas.

Putnamn själv pekar ut några verktyg: stödja föreningsliv och kyrkor, ge särskilt stöd till utsatta bostadsområden med mera. Men också att definitionen av ett "vi" måste vara förändringsbar och inte definieras i kulturella, etniska eller språkliga termer. Den sociala identiteten måste vara mer inkluderande. Ett nytt "vi" måste, och kan, ständigt skapas.