Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Viktor Orbán. Rättfärdigar sina avsteg från liberalismens principer. I morgon talar han till ungrarna från Băile Tuşnad i Rumänien. Bild: John Thys
Viktor Orbán. Rättfärdigar sina avsteg från liberalismens principer. I morgon talar han till ungrarna från Băile Tuşnad i Rumänien. Bild: John Thys

Marita Haggren: Marita Haggren: EU måste fortsätta agera mot de illiberala staterna

EU famlar desperat efter verktyg för att kunna hantera medlemmar som bryter mot EU:s grundprinciper. En ny dom från EU-domstolen kan vara ett halmstrå.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I morgon lördag väntas premiärminister Viktor Orbán hålla sitt årliga tal i transsylvanska kurorten Băile Tuşnad. Platsen är central för de två miljoner ungrare som lever som minoritet i Rumänien, men som erbjudits ungerskt medborgarskap av Orbán.

Det traditionsenliga talet är dels en flirt med ungrarna att fortsätta drömma om ett framtida Storungern, men också ett slags ”tal till nationen” där Viktor Orbán stakar ut riktningen för ungrarna. Det var här som Orbán för några år sedan först lanserade begreppet ”den illiberala demokratin” som ett alternativ till, och räddning från, västvärldens liberalism.

Till EU:s grundläggande värderingar hör just västvärldens liberala tankegods med grundpelare som demokrati, rättsstatens principer och mediernas frihet. Dessa principer måste omfamnas av samtliga EU-stater, men EU-medlemmarna Ungern och Polen har under de senaste åren valt en annan väg. Inte bara i retoriken med tal om illiberalism, utan också i praktiken.

I Ungern har Viktor Orbán styrt sedan 2010. Under denna tid har han steg för steg monterat ned Ungerns hyfsat välfungerande demokrati. Institutioner och mediers förutsättningar att utföra sina uppdrag har stramats åt. Idag lär mer än 90 procent av Ungerns medier vara kontrollerade direkt eller indirekt av Orbán, regeringstrogna domare styr rättsväsendet och korruptionen har institutionaliserats.

EU har hittills stått handfallna inför utvecklingen. För när EU skapades fanns det inte något scenario där ett medlemsland skulle välja något annat än evig demokrati och därför har inga tydliga juridiskt instruerande och bindande skrivningar formulerats för den uppkomna situationen. Det är förstås inget annat än en gigantisk miss av EU som orsakat en följetong där EU förtvivlat famlar efter verktyg att hantera utvecklingen i östra Europa.

För att sanktioner ska kunna vidtas mot ett EU-land krävs total enighet och så länge Ungern och Polen håller varandra om ryggen, så tycks de stå fria att dra åt snaran kring de demokratiska institutionerna. En deprimerande slutsats som dragits gång på gång. Utvecklingen tycks vara en följetong utan slut.

Men EU fortsätter att kämpa och ett litet hopp har väckts i och med den smått historiska dom som EU-domstolen lät meddela den 24 juni, där bland annat förändringarna i Polens rättsväsende döms ut. Ett sätt att tolka utslaget är att det faktiskt ligger inom kommissionens befogenheter att se till att rättsstatens principer efterlevs.

Och i förra veckan informerade EU-ministrarna att man under höstens förhandlingar om EU:s långtidsbudget för perioden 2021-2027 kommer att undersöka förutsättningarna för att inkludera villkor för bidrag till stater som inte uppfyller just rättsstatens principer.

Därtill kommer premiärminister Viktor Orbáns Ungern att kallas till en särskild utfrågning vid EU-ministrarnas möte i höst. Det finns trots allt en liten förhoppning om att man via hänvisning till ett icke fungerande rättsväsende ska kunna dra in de ekonomiska bidrag som Ungern och Polen kvitterar ut från EU:s regionala fonder. Icke obetydliga belopp för de båda ländernas ekonomier.

Viktor Orbán lär i morgondagens tal fortsätta sitt korståg mot liberalismen och att EU inte ska lägga sig i vad han betecknar som ”Ungerns inre angelägenheter”. Men EU-domstolens utlåtande gör gällande att man kan slå fast att förändringar i de demokratiska principerna inte tillhör en enskild EU-stats angelägenhet och EU måste fortsätta att reagera och agera mot avsteg från dessa. Om och om igen.