Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mongoliet. Inte bara vackra landskap.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Mongoliets nya spår till välstånd

Gustav Juntti: Så påverkas landet av närheten till grannen Kina

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I sydvästra hörnet av Sükhbataar-torget blickar en staty mot regerings- och parlamentskomplexet i centrala Ulan Bator. I oktober 1998 mördades Sanjaasurengiin Zorig, Mongoliets främsta frihetskämpe i modern tid. Då satt han som infrastrukturminister i landets första icke-kommunistiska regering sedan 1921. Man hade just kastat av sig Sovjetunionens ok. I dag påminner de bredspåriga järnvägarna, byggda enligt rysk standard, om landets kommunistiska arv.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Mongoliet är nära knutet till Kina nu för tiden. Men järnvägsspåren i Kina följer det smalare internationella måttet, så på gränsen mellan Mongoliet och Kina får alla tåg nya hjulsätt. Den tidskrävande logistikövningen är allt annat än det friktionsfria utbyte som Kina inom ramen för Belt & Road-initiativet (BRI) vill bygga. Mongoliet är en av de främsta påskyndarna av de många föreslagna projekten som utgör BRI.

Exempelvis en ny fraktkorridor mellan Kinas norra provinser och ryska knytpunkten Irkutsk, som skulle båga genom stora delar av de platta landskapen och erbjuda det landbundna Mongoliet en raksträcka till havet för dess exporter som i dag saknas.

Även den olje- och gasledning som ska förse norra Kina med gas från västra Sibirien kan mycket väl löpa genom Mongoliet, vars geografi med vidsträckta platta stäpper sänker projektkostnaderna jämfört med dragningar genom nordligare och mer bergiga regioner.

Infrastruktur behövs i Mongoliet, som är en av världens snabbast växande ekonomier. I Ulan Bators stillastående högertrafik ringlar köerna långa av vänsterstyrda hybridbilar modell Toyota Prius. Dagtid svänger otaliga lyftkranar runt stadens stora kontors- och affärskomplex, men nattetid är det mesta i centrum helt mörkt – ett klart tecken på haltande ekonomisk utveckling.

Staten äger visserligen en tredjedel av Oyu Tolgoi-gruvan, en av världens största och bästa fyndigheter av guld och koppar som beräknas nå full kapacitet om två år och generera intäkter motsvarande en tredjedel av BNP. Och i Tavan Tolgoi-gruvan ligger sådant koks som Kina efterfrågar i omställningen till renare stålproduktion. Men förra året ansökte man om och beviljades 5,5 miljarder dollar i nödlån av internationella valutafonden (IMF). Landet behöver strukturreformer och diversifiering för att statens intäkter ska göras mindre beroende av världsmarknadspriser på guld, koppar och koks. Gruvindustrin står i dag för en fjärdedel av BNP och lejonparten av exporterna.

Mongoliets mål att bygga hundratals mil ny järnväg, ofta med internationell standardbredd, görs inte främst av kärlek till Kina.

LÄS MER: Låt snabbtågen binda ihop Europa

Råvaruexporterna som följer ger staten nödvändiga intäkter att genomföra IMF:s reformkrav: sänk statsskulden, slopa bolånesubventioner, stabilisera bank- och finanssektorn, inför progressiva skatter och bygg stabil elförsörjning.

Det finns goda tecken på att landet och ekonomin rör sig i rätt riktning. Antalet turister ökar kraftigt. En timme söder om huvudstaden snurrar turbinerna i vindkraftparkerna för fullt. Regeringen har anlitat en fransk stadsarkitekt för att förbättra ljus, tillgänglighet och utseende i Ulan Bator.

Om några år kan Zorig blicka ut över det ljusare, rikare och mer moderna samhället han drömde om vid 90-talets början.

(Detta är den andra artikeln av tre som handlar om Kinas nya utrikespolitik. Den första var publicerad i onsdags.)

Detta är andra texten i en artikelserie om Kinas växande globala makt, läs del 1 här:

LÄS MER: Svårt att motstå Kinas locktoner